Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marcus Lauesen: Brev från Danmark. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN DANMARK. II
Danmarks ledande förläggare uttalade
sist-lidne vår som sin åsikt, att de danska
författarna icke gitte lära sig sitt hantverk. Det är
möjligt, att många danska författare fuska sig
fram, men det är likafullt sant, att många
arbeta ärligt. När vi kommit så långt, att den
störste förläggaren av dansk litteratur
offentligt kan uttala sig om sina författares
oduglighet och därmed, kanske ofrivilligt, uppmuntra
publikens sämre instinkter, då ser det mörkt
ut för dansk litteratur.
Man frågar sig då: finns det något
berättigat skäl för att dansk litteratur skall
behandlas på det sättet? Vårt land är litet. Nå, det
veta vi. Så mycket större orsak att taga vara
på det goda, som finns där. Jag vill nämna
några namn, utan att därför vilja ha sagt, att
de äro de enda värdiga. Bland de äldre ha
vi Pontoppidan, Andersen-Nexø, Skjoldborg,
Johs. V. Jensen, Helge Rode, Valdemar
Rør-dam, Johannes Jørgensen och bland de yngre
Tom Kristensen, Svend Clausen, Jacob Palu-
dan, Bønnelykke, Erling Kristensen, Knuth
Becker, Hans Kirk, Jørgen Nielsen, Aage
Broderseri, Nis Petersen, Hulda Liitken, Knud
Sønderby och flera till, och bland dessa är
det ingen, som icke är värd att läsas av många
och som icke skulle kunna betyda mycket för
många. Om Danmark en gång kunde få en
mogen, ansvarsmedveten kritik, som i stället
för att utköra stjärnor bemödade sig om att
söka reda på det för varje författare
karakteristiska i språk och idéer, en kritik, som
även visste, att man aldrig nog ofta kan peka
på alla tiders stora diktverk och på så sätt
skapa en hög och äkta ambition, då vore
mycket vunnet, då kunde danska författare
kanske komma därhän, att de än en gång
bleve ansedda för vad de äro: ärliga arbetare
på väg mot ett stort mål. Som det nu är, ha
de danska författarna endast sig själva att lita
på — och dessa domare kunna ju vara högst
otillförlitliga.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
