Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN LONDON
av intelligenta rekryter än nu. Det har
förekommit häftiga anfall mot modern poesi,
vilka uppkallat föga intelligenta försvar. Det
tjänar ingenting till att mr Day-Lewis och
andra ungdomar med honom påstå att de äro
bra skalder därför att de äro kommunister,
tillhöra den nya världen eller någonting
i den stilen. Vem bryr sig i dag om
Words-worths eller Keats’ eller Byrons politiska
åskådning? Den var kanske av vikt för
hundra år sedan, men vad som har någon
betydelse nu är ”Tintern Abbey”, ”The
Grecian Urn” och ”Don Juan”. Spenders och
Audens poesi är mycket mognare än deras
politiska åskådning.
På prosa har det kommit tre utmärkta
arbeten: Harold Nicolsons ”Curzon: The Last
Phase”, Priestleys ”English Journey” och
Trevelyans ”England under Queen Anne”,
tredje delen. De romaner som väckt
uppmärksamhet äro följande: Robert Graves:
”1, Claudius”, Louis Golding: ”Five Silver
Daughters”, Marguerite Stern: ”Matador”,
Stella Gibbons: ”Bassett” och A. P. Herbert:
”Holy Deadlock”. Fem bra romaner på en
vår tycker jag inte är så dåligt. Man kan dock
inte i någon av dessa romaner märka några
tecken som varsla om en ny romanform.
Författarna synas anknyta till traditionen i
engelsk romankonst, och i den mån detta
betyder att de med iver ägna sig åt
karaktärs-skildringen, är jag glad. Men vad jag inte
kan upptäcka någonstans, vare sig i England
eller Amerika, är någon ny personlighet.
Robert Graves är poet, Golding är utmärkt
när han skriver om judar men föga
övertygande när han skriver om kristna, miss
Stern har raffinemang och verve, miss
Gibbons en angenäm dragning åt satir och
Herbert en elegant, kvick humor.
Kanhända hösten kommer med ett geni.
Men varför skulle den det? Det är tur om
det kommer ett geni vart tjugonde år.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
