Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Wittrock—Heckscher—Karlgren, Den väpnade freden. Imperialism och industrialism, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Den väpnade freden
Norstedts Världshistoria, utgiven av Sven
T u n b e r g och S. E. B r i n g. Trettonde
delen. Den väpnade jreden. Imperialism och
industrialism (1871—1914) av Georg
Wittrock, Eli F. Heckscher och
Anton Karlgren. Norstedts. 12: —.
Sedan någon tid tillbaka föreligger i
bokhandeln en ny del av det stora samlingsverket
”Norstedts Världshistoria”. Den nya vackra
volymen av denna med så stort intresse
mottagna världshistoria är redan till kvantiteten
imponerande. Den omfattar över 900 sidor
och behandlar i huvudsak den ekonomiska
och politiska utvecklingen under den epok,
som markeras av Frankfurtfreden 1871 och
världskrigets utbrott 1914. Tre av vårt lands
inom skilda områden mest framstående
vetenskapsmän svara för innehållet. Professor Eli
F. Heckscher skildrar industrialismen,
professor Anton Karlgren Rysslands inre historia
1863—1914 och professor Georg Wittrock
står som författare till ”Den väpnade freden
1871—1914”. Redan de tre författarnamnen
utgöra en säker borgen för verkets givna
förstarangsplats inom vår populärhistoriska
litteratur.
Professor Heckschers arbete, som sedan
några år tillbaka föreligger i separatupplaga,
skildrar den ekonomiska utvecklingen från
1700-talets mitt till krigsutbrottet 1914.
Heckscher går sålunda avsevärt längre tillbaka i
tiden än sina båda kolleger, men detta
sammanhänger väl dels med hela samlingsverkets
allmänna plan, dels med nödvändigheten av
att binda ihop den moderna industrialismens
historia med närmast föregående skede av
den ekonomiska historien. Heckschers
ställning som vårt lands obestritt främste
ekonomiske historiker gör att läsaren, även om
han i likhet med anmälaren icke är fackman
med ett alldeles särskilt intresse tar del av den
översikt, av industrialismens utveckling, som
här b judes. Professor Heckschers eminenta
förmåga att med ett alltid lika fängslande
framställningssätt genom konkreta exempel
belysa det ekonomiska livets olika aspekter
är tillräckligt omvittnad i hans tidigare
för
fattarskap. Det skall här endast understrykas,
att hans bok om industrialismen fyller de
högst tänkbara krav på åskådlighet,
lättfattlighet och aldrig förminskad intellektuell
skärpa. Då arbetet i sin nya form nu ingår i
ett stort samlingsverk skall det också
erkännas, att det utgör en både nödvändig och
naturlig bakgrund till de båda andra
författarnas framställning av den politiska
historien.
Anton Karlgrens skildring av Rysslands
inre historia under årtiondena närmast före
världskriget har fått sin tämligen givna
utgångspunkt i det polska upproret 1863 och
det därefter inträdande reaktionära skedet av
Alexander II :s regering. Med välgörande
oakademisk stil skildras sedan det stora
maktspelet mellan reaktionen och de
underjordiska revolutionära krafterna. De livfulla och
journalistiskt klatschiga karakteristikerna av
de agerande personerna i detta upprörda
drama vädja i hög grad till läsarens fantasi,
och Karlgrens skildring av striden mellan
svart och rött i Ryssland blir en i hög
grad fängslande och spännande läsning. Om
dramats utgång lämnas läsaren icke oviss.
Den allt hänsynslösare polisdiktaturen kunde
aldrig bli något säkert stöd åt tsarernas
vacklande tron och den borgerliga oppositionens
liberala reformkrav te sig skäligen obetydliga
vid sidan av den socialistiska agitationens
ständigt växande inflytande. Världskrigets
utbrott 1914 gav den tsaristiska regimen blott ett
sista andrum, hade kriget icke kommit hade
dock med all sannolikhet en socialistisk
revolution sopat bort de gamla maktinnehavarna.
De senare behandlas i Karlgrens
framställning omilt och man frestas att tillägga,
emellanåt även orättvist. Sådana utpräglade
personligheter som Pobjedonostsev, den heliga
synodens mäktiga prokurator, och Stolypin,
agrarreformens skapare, hade förvisso
förtjänat en både utförligare och något mer
sympatisk teckning, än vad som nu blivit fallet.
Karlgrens framställning är strängt begränsad
till det egentliga Ryssland.
Russificerings-politiken i Polen, Finland och Balticum
be-röres icke och ej heller den väsentligen av
denna framkallade oppositionen från de
nationella minoriteterna. I ett arbete av det slag
det här är fråga om, är detta onekligen en
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
