Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Wittrock—Heckscher—Karlgren, Den väpnade freden. Imperialism och industrialism, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
allvarlig brist, som dock måhända förklaras
av det starkt begränsade utrymmet, som stått
författaren till buds. Man får hoppas, att
professor Karlgren i en följande volym blir i
tillfälle att behandla dessa för det ryska riket
så viktiga problem.
Lejonparten av den nya volymen av
”Norstedts Världshistoria” har tillfallit professor
Georg Wittrock, som på nära 600 sidor
skildrar världens ‘politiska historia under åren
1871—1914. Det är en gigantisk uppgift, som
Wittrock här påtagit sig. Få svenska forskare
torde ha vågat sig på att i ett och samma
arbete giva en systematisk framställning av
världskrigets förhistoria och folkens inre
politiska liv. Georg Wittrock har gjort det och
han har lyckats. Med noggrannhet och oväld
har han genomplöjt ett oerhört källmaterial
och satt sig in i hela den utomordentligt rika
litteraturen om orsakerna till 1914 års
katastrof. Det har sedan länge varit bekant, att
både Wittrock och hans lärjungar vid
historiska seminariet i Uppsala bedrivit intensiva
och framgångsrika studier i det sistförflutna
halvseklets politiska historia, och den nu
föreliggande boken är väl det första stora
resultatet av detta vetenskapliga forskningsarbete.
De högsta krav på historisk kritik och
vetenskaplig stringens tillgodoses också i
Witt-rocks arbete, men detta har måhända bidragit
till att verket i främsta rummet vänder sig till
historiker av facket och mindre till en
historiskt intresserad allmänhet.
Ty Georg Wittrocks arbete kan knappast
sägas vara lättillgängligt. Endast den tunga
periodbyggnaden, den ofta arkaiserande
stilen och den överflödande, ibland förvirrande
detaljrikedomen måste för mången läsare te
sig avskräckande. Icke heller dispositionen
kan sägas göra det lättare för läsaren att
tränga in i den allvarliga problemdiskussion,
Wittrock med stor skicklighet inleder.
Planläggningen av ett historiskt arbete av det slag
det här gäller är av många skäl ofantligt svår.
Det gäller icke endast att ställa upp
problemen, det gäller också att meddela ett faktiskt
händelseförlopp av den mest
världsomspännande omfattning. Frågan är dock, om icke
Wittrocks arbete vunnit på, om detaljerna fått
stå något mer tillbaka för de stora
orsakssammanhangen. Själva kompositionen hade,
om så varit fallet, otvivelaktigt fått större
fasthet och enhetlighet. Redan
innehållsförteckningen gör genom sin uppställning ett
förvirrat intryck. I tionde kapitlet, rubricerat
”Bortre och Främre Orienten. Italien och
Abessinien 1894—97” finner läsaren till sin
häpnad ett avsnitt om svensk-norska unionen,
insprängt mellan en redogörelse för det
japansk-kinesiska kriget och den ”armeniska
frågan”. Även mot proportionerna kunna,
vilket är naturligt i ett arbete av denna
översiktliga karaktär, anmärkningar göras. Särskilt
synes brittiska imperiet ha blivit en smula
styvmoderligt behandlat. Sydafrika och
boer-kriget får visserligen en betydande plats,
men Australien med dess intressanta och för
epoken så karakteristiska socialpolitik,
lämnas utan avseende, Central- och Sydamerikas
historia tecknas i sina huvuddrag, medan en
så framstående statsman som kanadensaren
sir Wilfrid Laurier endast nämnes rent
parentetiskt-
De anmärkningar, som kunna riktas mot
Wittrocks arbete, äro dock av rent periferisk
betydelse och försvinna vid sidan av de stora
och påtagliga förtjänsterna. Främst av dessa
skulle jag vilja sätta den fakticitet, som
Wittrock drivit till nära nog fulländning. Trots
detaljrikedomen torde det vara svårt att hos
Wittrock finna något sakligt fel eller någon
allvarlig inkonsekvens. Läsaren känner sig
trygg och säker vid denna handledning genom
förkrigsårens motsägelsefyllda och alltjämt
så svåröverskådliga historia. För den litterära
effektens skull gör Wittrock aldrig någon
avvikelse från den fakticitet och den angenämt
kyliga objektivitet, som präglar hela hans
framställning. Nya problem belysas med den
historiska vetenskapens starkaste strålkastare
och gamla tvisteämnen historikerna emellan
få sin nyktra och sakliga behandling. Av de
kapitel, som beröra utrikespolitiken, är
särskilt det som behandlar Balkankrisen och
rysk-turkiska kriget värt en eloge för allt det
nya, grundligt genomarbetade material, som
där framlägges. Överhuvudtaget är Wittrocks
inlevelse i den tilltrasslade östeuropeiska
politiken verkligt imponerande och hans
framställning torde här överträffa det mesta, som
tidigare sett dagen. Italien, med dess
intressanta och åtminstone för svensk publik
täm
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
