- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / September 1934 Årg. 3 Nr 7 /
77

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Abel Bonnard, Vänskapens konst; Ernest Dimnet, Konsten att leva; Olga Knopf, Konsten att vara kvinna; Havelock Ellis, Tankar om kärlek och dygd; Ebba Theorin-Kolare, Kvinnan och det lyckliga livet, anmälda av Margit Abenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

kvinna” är ändå knappast någon sänglektyr,
ty den rör, visserligen välgörande direkt
och kirurgiskt, vid smärtpunkter som torde
finnas, dolda eller ohöljda eller läkta eller
inflammerade, hos de flesta kvinnor — utom
naturligtvis hos de absolut icke i något
avseende konstiga, men sådana torde i allmänhet
inte läsa böcker om konster. Alla har vi
någon gång i barndomen rodnat av lycka
över ett beröm som: ”du är lika duktig som
en pojke” och lyssnat till bröders och andra
småpojkars dystra tjut vid den nesliga
beskyllningen att vara ”precis som en flicka”.
Författarinnan berättar följande historia:
”1 en samskola ville läraren bestraffa en
pojke och skickade honom därför att sätta sig
hos flickorna. Pojken kände sig mycket sårad
av förödmjukelsen och berättade den hemma.
Men ingen tänkte på vilken förödmjukelse det
var för flickorna. Det fanns tjugufem flickor
i klassen, och varenda en av dem måste få
intrycket av att det var ett straff för en pojke
att ställas i nivå med dem. De måste känna
att det endast var när en pojke skulle straffas
som de utgjorde ett värdigt sällskap åt
honom. Läraren — vi äro ledsna att behöva
säga det — var en kvinna. Vad kan hon själv
ha haft för tankar om sitt köns värde?”
Doktor Knopf påvisar både lindriga och
allvarliga verkningar av sådana mekaniskt
accepterade värderingar. I den kvinnospegel hon
håller upp visar martyrkvinnor, egoistiska
mödrar, tyranner under masken av kvinnliga
dygder, de klena och svaga, de kortspelande,
de styrande och ställande, de lösligt
ombyt-liga, de tidigt prostituerade sina rätta
ansikten, och hundra sätt i konsten att smita undan
livet finns lättfattligt och redigt beskrivna.
Men i bokens adlerska schema skymtar också
de stora tragedierna som vi med fruktan och
medlidande bevittnat i blodiga och
uppslitande dokument som Fredrika Bremers
självbiografiska anteckningar, Victoria
Benedicts-sons Stora bok och Charlotte Brontes brev.
Hos doktor Knopf är emellertid allt detta fall,
sak, utredning — ingen rädder för vargen här.
Författarinnan gör inte några psykiska
djup-lodningar men går grundligt och systematiskt
igenom de problem som möter den
individuella kvinnan inom hennes olika åldrar.
Avhandlingen bör vara nyttig att läsa för både

män och kvinnor och avgjort mest
uppmuntrande för dem som har förmånen att vara
föräldrar till nyfödda eller helt små döttrar
att inviga i konsten att vara kvinna — och
taga dem vid handen att hjälpa fram till
stranden.

*



Jooss’ dansande teater symboliserade
nyligen i satiren ”Herrarna kring gröna
bordet” med stela, spattiga rörelser och
mekaniska rytmer de destruktiva tendenserna i vår
kultur. Som uttryck för de mäktiga
strömningar som sedan några årtionden tillbaka
brutit sig mot det destruktiva, det krigiska har
både engelsmannen Havelock Ellis’ populära
essayer ”Tankar om kärlek och dygd” och
Ebba Theorin-Kolares bok ”Kvinnan och det
lyckliga livet” intresse. Polemiken hos
Havelock Ellis, som ingalunda är hätsk i tonen,
riktar sig emellertid mot fördomar som i sin
extrema utformning torde vara mer
anglo-sachsiska än nordiska.

Ebba Theorin-Kolare har med kvickt
inge-nium och käckt patos läst mycket i böcker om
kvinnan och kärleken under olika tider och
därav gjort en så kallad historisk film. Att
kärlek i vår bemärkelse, i form av ömhet och
tillgivenhet mellan makar, på basis av det
sexuella sambandet och med ty åtföljande
kraftutveckling inom andra områden, skulle
vara en så sen västerländsk företeelse som
författarinnan anser är lite svårt att tro på;
hon daterar den från Dantes möte med
Beatrice. I varje fall bevisas det inte av en så
summarisk behandling. Enligt bland andra
etnografen Westermarck kan kärlek existera
till och med inom djurvärlden, såsom sorg
vid den enes död och så vidare. Men det är
naturligtvis riktigt att den känslan, liksom
andra känslor, till exempel barmhärtighet,
undergått oerhörda växlingar.
Författarinnans citatsamling ger i det avseendet, på en
films hastiga sätt, många glimtar och intryck.
Några snabbskisser av ”kvinnan och livet i
olika länder” utgör bokens senare del. Det är
ris och ros, polemik och patos. (Men nog
kunde man ha sluppit paret Ann Vickers—
domaren Barney som ett modernt ideal. Kan
man tänka sig en mer oinspirerad, kall och
därför smaklös skildring av just ”det lyckliga

77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 12:00:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-7/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free