Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Abel Bonnard, Vänskapens konst; Ernest Dimnet, Konsten att leva; Olga Knopf, Konsten att vara kvinna; Havelock Ellis, Tankar om kärlek och dygd; Ebba Theorin-Kolare, Kvinnan och det lyckliga livet, anmälda av Margit Abenius - E. Rosenberg, Oset och Kvismaren, anmäld av S. B. - Gösta Larsson, Our Daily Bread
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VI FINGE VÄLJA
livet” ?) Ebba Kolare skriver fyndigt men väl
generellt, och tonen kan slå över i det
gåpåar-aktigt tvärsäkra. Vad som är manligt och
kvinnligt, själsligt sett, är ju ännu inte utrett
av forskningen; det bör kanske påpekas, att
det också finns kvinnliga representanter för
den hårda pansarkulturen. Men
författarinnan har ett patos och ett program att
förkunna: om moderlighetens roll i tillvaron till
befrämjande av ”livets lyckosyfte”. och i
bokens slutkapitel framför hon det med
sympatisk värme. Margit Abenius
Eii tjusig fågelbok.
E. Rosenberg: Oset och Kvismaren.
Wahlström & Widstrand. 7: 50.
I fjol utkom Carl Schøyens ”De tusen par
vingar”, en tjusig fågelbok. I år har
utkommit E. Rosenbergs ”Oset och Kvismaren”, en
om möjligt ännu tjusigare fågelbok. Schøyen
håller till i det nordnorska kustlandet,
Rosenberg i mellersta Mellansverige, kring sjöarna
i Närke.
Han börjar boken med att berätta om sin
jakt efter rördrommen, den märkliga fågeln,
som länge hade ansetts utgången ur vår fauna,
men som för en femton år sedan på nytt (för
några år) invandrade i de mellansvenska
fågelsjöarna. Skickligt suggererar han fram
mystiken kring den sällsynta och sällsamma
fågeln, samtidigt som han ger en allmän bild
av sitt intressanta och litterärt tämligen
okända studiefält.
Sedan ger han i berättelse efter berättelse
resultatet av sina mångåriga studier och
strövtåg. Utmärkta skildringar av fåglar och av
deras miljöer. Rosenberg är en sällsynt
intresserad och en sällsynt fin iakttagare,
begåvad med blick och fantasi. Och med
tålamod. Han berättar bra och intensivt, artistiskt
verkningsfullt, boken doftar av sjö och
strandängar. Han har det goda vettet att inte, servera
sin kunskap färdiglagad, utan att låta läsaren
följa med från början, glädja sig åt upptäckt
efter upptäckt. Han är helt utan choser, har
ingenting av skolmästare, men desto mer av
pojke. Med pojkars lust för upptäckandets
äventyr. Och med ett ovanligt utvecklat sinne
för äventyrets finare nyanser.
Han har massor av brå bilder i boken, men
han är ingen kamerajägare, ingen reporter.
Han är i släkt, inte med Bengt Berg, utan
med Gustaf Kolthoff. Hans berättelse om
”Kungsfiskaren vid Svartån” hör säkert i alla
avseenden till det finaste som överhuvudtaget
är gjort i genren.
”Oset och Kvismaren” är en tjusig, rolig
och värdefull bok. 5. B.
O M V I
FINGE VÄLJA
Our Daily Bread av Gösta Larsson. The
Vanguard Press. New York 1934. $ 2: 50.
Svenska tidningar ha skapat sensation kring denna
roman, som skrivits direkt på engelska av en för
några år sedan till U. S. A. utflyttad ung
malmö-författare. Genom intervjuer har framkommit att
Gösta Larsson förgäves sökt slå igenom som
författare i Sverige. I Amerika däremot hade han ingen
svårighet att finna en entusiastisk förläggare för
sin första roman, som även av kritiken i de större
tidningarna fått ett välvilligt mottagande. Den
våldsamma kritik- och försäljningssuccé, varom svenska
tidningar talat är emellertid obefintlig. ”Our Daily
Bread” är en till Malmö lokaliserad
arbetarskild-ring från storstrejkens dagar 1909. Spetsknypplare
Hammar är typen för den hederlige svenske
arbetaren av äldre typ, förnöjd, arbetsam, gudfruktig.
Hans hustru är av en mera energisk typ, en
beundransvärd kvinna, som vid sidan om hushållet
hinner med att skaffa sig extraförtjänster genom
städning och tvätt. Av bamen är den lille Erland
ett undantag, han lever i en drömvärld, har blyga
förälskelser och författar till föräldrarnas förvåning
dikter. Läsaren har en känsla att Erland är ett
ungdomsporträtt av författaren och att han är
de-signerad till en huvudroll i berättelsens utlovade
fortsättning. Kring familjen Hammars liv i helg och
söcken uppehåller sig romanens tre första
fjärdedelar: det är en kedja av idylliska, tappra eller
förtvivlade och på det hela taget rätt alldagliga scener,
som författarens torra realism ej förmått ge
individuellt liv. Så bryter den länge bebådade
storstrejken ut och författaren vidgar sitt synfält till en
totalvy av den allvarligaste episoden i den svenska
klasskampens historia. Medveten om svagheten och
otillräckligheten hos sitt instrument har Gösta
Larsson inte riktigt vetat hur han skulle fånga
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
