Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Livsdyrkan och ny puritanism. Harry Martinson och Örnulf Tigerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVSDY RKAN OCH NY PURITANISM
alla små och fattiga, han vet, att de alla
kunde göra sitt liv underbart. Man skall i
hans sista bok efter den mest lysande
stormskildring vårt språk äger — en virtuos
prestation av stilistisk furia — läsa hans skildring
av sitt möte med sitt ”hjärtas symbolflicka
i Uyuni” eller hans upplevelse i Indien: en
kringvandrande ful och grym hindu, som med
piskan tvingar några småflickor att dansa på
händerna med huvudet nedåt, tills de digna.
Han ingriper, försöker köpa flickorna fria,
vilket lyckas för ett ögonblick: ”De små
flickorna sjunka ner på den smutsiga
dans-mattan för att vila. De säga intet till
varandra, de bara flämta. En av dem har
simili-stenar i näsvingarna; de skälva och blänka
som glatta riskorn. Man njuter av deras
stillhet nu. Deras barnsliga hy. Deras klara
ögon ...” Man har hela Harry Martinsons
mjuka och allvarliga kärlek i den tysta
monolog, som nu följer: ”Om jag bara kunde göra
något för dig, du kära lilla varelse, lilla
levande barn. Men jag är ju bara en
trad-eldare från Västeuropa, där de ishjärtade
teknikerna bo. Ack, om du visste, barn. De
släppa ingenting ifrån sig, förrän hjärtat fått
passera deras maskiner . ..”
Harry Martinson har oändligt mycket att
berätta om liknande ohyggliga öden — man
erinrar sig särskilt hans hemska bild av de
magra små pojkarna som knacka
ångpannorna rena i de asiatiska hamnarna: ”1 våra
pannor arbetade sexåringar. Deras ledare var
elva år gammal och försedd med en piska ...”
Naturligtvis måste han dra sina slutsatser.
Vad är denna civilisation värd, som
förvandlar naturens slösande rika och vänliga rike
— så uppfattar han den — till ett sådant
helvete av meningslös teknik och grym inbördes
plågan? Han mäktar icke hat, han kan icke
engagera sig i de sociala hatrörelserna. Men
han drömmer sig fri från verkligheten, han
önskar, att en världsdel kunde upplåtas åt
rent anarkistiska experiment, han funderar
tafatt och ovigt på rationaliseringens
upphävande, och framför allt finner han en tröst
i sin nomadtanke. Världen är ju egentligen
god: ”Om man går in i ett växthus på
vintern, sköter vattenrörssystemen och tjuväter
grön gurka, då jobbar man liksom i takt med
Gud. Och Gud ler naturligtvis,
vintersoIssneg-lande, in genom rutorna . ..” Varför skulle
inte människosläktet kunna leva som
Martinson själv — som nomad? Vandrande,
växlande -— för att aldrig stelna i meningslös
konvention eller död civilisation. Tanken har
av Martinson givetvis aldrig systematiskt
utformats, men den har inspirerat honom till
lyrik av hög klass. Han betraktar den för
övrigt själv numera som ett passerat stadium.
Det för vårt syfte viktigaste är att
konstatera, att vår unga litteraturs enda övertygande
geni har utgått från en verklighetsupplevelse,
så rik, så världsomfattande rik och så
oförmedlat spontan, att han i civilisationen
knappast kunnat upptäcka annat än människans
boja och fiende. Han är primitivist som sina
diktarbröder, även om han icke önskar
politiskt kaos eller ansluter sig till den
law-renceska pansexualismen. Han drömmer om
en värld av fria, lyckliga, positiva människor,
mjukt vaggade av vänliga drifter, och han
fattar som sin uppgift att aktualisera detta
krav på återgång till urlivets vänliga
moderssköte. Hans uppträdande har i svensk
litteratur haft tvåfaldig betydelse: dels har hans
dikt utsänt varma strömmar av kärlek och
glädje, dels har hans geni ställt den stelnade
formkulturen i en skarp, avslöjande
belysning. Det är en stor insats.
2.
Kanske skulle man kunna säga, att
Martinsons människoideal och samhällsideal
kommer ganska nära den kommunistiska utopien;
med det nuvarande Sovjetryssland har han
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
