Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Livsdyrkan och ny puritanism. Harry Martinson och Örnulf Tigerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L1VSDY RKAN OCH NY PU RITAN I SM
han gett en bild av dagens Europa, så exakt
sann, att man häpnar över hans intuition. Den
bör citeras i sin helhet — kursiveringarna
äro av min hand:
De begärde av oss bevis,
och vi förslösade våra dagar i biblioteken
och gåvo vår ungdom
för skarpsinniga formuleringar
och oantastbara konstruktioner.
Men när vi slutligen voro färdiga
och gåvo dem våra betänkanden,
då svarade de med hundra motbevis
och hundra nya betänkanden,
adlade oss
eller hängde oss,
tillsatte en kommitté
och inväntade den heliga utvecklingens domslut.
Därför komma vi i dag
med fanor och kastbomber,
med svarta skjortor
och sällsamma myter.
Därför höja vi o förnuftets baner
och predika rusets vanvettiga evangelium.
Kalla och hårda
stå vi nu under ödets vinge,
och inför järnsidornas Gud
forma vi i ödmjuk kärlek
våra konstverk.
Jag vet icke, att nazismens förakt för
intel-lektualismen, dess kärlek till de
handlings-skapande starka instinkterna fått ett klarare
uttryck i svensk dikt. Läser man
essaysamlingen ”Skott i överkant” — den utsändes i
höst även i en rikssvensk edition — får man
den kritiska kommentaren till de lyriska
stämningarna. Boken är stilistiskt i mästarklass
och inrangerar definitivt sin författare bland
dagens främsta svenska stilister. Man känner
igen Tigerstedts lyrik i den uppsats han kallat
Ropet från Savolax”, där han förhärligar de
trogna militärerna på de små gårdarna i
Savolax, som 1809 gjorde sin plikt, medan
Äbo akademi — intellektualismens symbol! —
vid första tillfälle deserterade och hyllade
fienden. Den oreflekterade krigaren, stark i
manliga dygder, kontrasterad mot den
resonerande, livsfrämmande och fega
intellektua-listen med sitt tal om lämplighet och
rättvisa — man känner utan svårighet igen
schemat från den tyska nazismens
programskrifter. Här får det emellertid en anknytning
till svensk historia, som gör att man lyssnar
med ett helt annat intresse än till de själlösa
rikssvenska upprepningarna av de tyska
melodierna. Högst når Tigerstedt i den verkligt
lysande uppsatsen — ett föredrag — om
”Den nya puritanen”, där adertonhundratalet,
liberalismen och utvecklingstron få sin
beskärda del av den spenglerskt hånfulla
basto-naden, där den svenska ”livsdyrkarsekten”
angripes med den — riktiga — motiveringen,
att det sant mänskliga icke är det animala
utan formskapandet, och där kulturen
försvaras på följande klangfulla sätt: ”Förvisso
är kulturen en börda, tunga valv och mäktiga
bågar. Intet motiverar dock en fanflykt. Ropet
’tillbaka till naturen’ är, såsom detta
fältrops adepter fatta naturligheten, ingenting
annat än en paroll för desertörer och ett brott
mot andens innersta väsen.”
Som en motsats mot den kommunistiska
kollektiva naturmänniskan med hennes svek
mot kulturen ställes bilden av ”en frejdig
och kämpande puritanism”, och hälsas den
upprunna morgonen ”över tjugonde, seklets
gärning”, nazismen. Talet slutar med en
praktfull apostrof till Nordens ungdom, en
rent politisk appell: ”Vi ha själva känt
upplösningens grepp inom oss, och vi hava i vår
egen vardag fått erfara dess förhärjande
verkan. Vi stå nu härdade där och veta, varom
vi tala. Utanför mitt hemlands huvudstad
ligger fästet Sveaborg och där inne på Vargön
bastionen Gott Samvete. Må ungdomen inte
svika. Må den sända ut sitt kallande rop över
Nordens alla riken och så förfara, att den
inför samtid och eftervärld kan stå som ett
fast kärnverk och ett sveklöst Gott Samvete.”
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
