Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Ny anglosachsisk dramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY’ ANGLOSACHS1SK DRAMATIK
Kanske kan det därför vara välkommet
med ett litet tips, hur man kan skilja mellan
engelska och amerikanska varor.
De engelska dramatiker av i dag, vilka
hysa litterära ambitioner, skildra helst någon
grupp människor sådana dessa te sig dels i
det officiella livet, belysta av den offentliga
moralens sken, dels parallellt därmed deras
till oigenkännlighet tillstyrda privata anleten.
Författarna göra mer eller mindre oväsen av
sin inte helt nya upptäckt, att respectability
ftärmast betyder god gammal lögn, i skydd
varav människor leva ett brutalt, cyniskt och
innehållsrikt liv utanför moralens gränser.
Medan den amerikanska samtidskomedien
med förkärlek håller sig till tvenne typer.
Den ena typen odlas mest av
dramatikerkurserna vid universiteten, speciellt hos professor
George Barker. Den karakteriserar sig genom
en exakt men litet ovig naturalism,
humoristisk men orytmisk, utan överdrifter och utan
spiritualitet — och även utan större rikedom
på dramatiska undertoner. Ett exempel på
stilen är ju den kända ”Vi Hallams” eller
från i våras ”Biografi”. Den andra typen är
en av filmtekniken influerad dramatik. Man
talar ofta inom filmvärlden om filmad teater.
Men amerikansk teater uppvisar en
omvändning därav, nämligen teaterspelad film,
filmati skt berättande dramatik. Ett exempel från
förra året är ”Middag klockan 8” och från
i år farsen ”She Loves Me Not”.
Emellertid har den amerikanska
dramatiken också många andra varianter.
Den stora händelsen under säsongen 1933
—34 är Maxwell Andersons ”Mary of
Scot-land” (Doubleday, Dosan).
Maxwell Anderson är en pålitlig hörnsten
inom amerikansk teater. Efter hans första
stycke, ”Vit öken”, en tragedi om två unga
farmare, har han sysslat med både nationella
och internationella ämnen, oftast med en oför-
MAXWELL ANDERSON
skräckt aktuell tendens — till exempel ”What
Price Glory”, en brutal krigsskildring, som
spelades Europa runt; ”Gods of the
Light-ing”, en pjäs om Sacco-Vancetti-processen;
”Both Your Hours”, en frän räfst med
Washingtons politiska demagoger.
Men plötsligt märkte Maxwell Anderson,
att publiken inte kunde taga till sig all denna
hårdhänta samtidskritik, och med amerikansk
smartness plockade han då fram historiska
kostymer och började tala på vers.
För två år sen tävlade han så i den
allmänna kappränningen med dramer om
Elisabet av England, men kom att ligga en
hästlängd bakom Bruckner. Nu har han tagit
skadan igen med en pjäs om Maria Stuart.
Den skotska drottningen har varit honom mera
nådig. Det finns gamla historier som alltid
kunna berättas på nytt. En sådan är Maria
Stuarts levnadssaga. Maxwell Anderson har
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
