Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Ny anglosachsisk dramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER LINDBERG
Sean O’Casey är samtidens störste
dramatiske experimentator vid sidan av O’Neill.
Och även den som har svårt att följa hans
upplösande av traditionell scenisk form i
detta stycke, skall fascineras av teckningen av
denna flickas fladdrande gestalt, ett
instrument som ger ögonblicklig registrering för
varje impuls av ångest, hån och rädsla och
cynism. Det är anmärkningsvärt, att ingen av
världens primadonnor ännu upptäckt denna
roll, som knappast har sin like. Man frågar
sig efter orsaken. Är ”skökan” som scenisk
figur vid det här laget passé, ointressant och
utan romantik? Har det bedrivits för mycken
illojal konkurrens inom yrket?
Pjäsens sista del förefaller emellertid
svårsmält — ett oratorium med antik korlyrik
och frälsningsarmésånger sida vid sida. En
slags nutida moralitet. Och först i slutscenen
klingar så temat fullt ut i Drömmarens dikt:
Life that is stirr’d with the fear of its life, let it die;
let it sink down, let it die, and pass from our vision
forever.
I enlighet med denna grundtanke växlar
ständigt pjäsens dialog; från naturligt tal
stiger den till exaltationens rytmiska prosa
eller lyriska former, för att sen på nytt
återvända till jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
