Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ekelöf: Konsten och livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN OCH LIVET
äger och låter sig ägas hellre än att skapa
och förvandlas.
Kampen mellan abstraktion och konkretion,
mellan form och innehåll präglar alla
mänskliga förhållanden. Staten är samhällets form,
folket dess innehåll. Moralen (hämningarna)
är driftlivets form, kärleken dess innehåll.
Man kan fortsätta ända ner till de
obetydligaste analogier och ständigt finna samma
antites mellan en konserverande form och ett
revolterande innehåll. Efter tider av växande
socialt, moraliskt, estetiskt tryck följer tider
av oro som vår egen. Innehållet jäser i de
gamla läglarna och spränger fördom på
fördom. Man kan tala om moraliska eller
estetiska upplopp likaväl som om oroligheter av
social art. Innehållet utmanar med strejk och
sabotage och formen svarar å sin sida med
lockout.
Applicerar man detta resonemang på den
moderna konsten, kan det ge slående resultat
och giltigare synpunkter än de gängse
historiska. En riktning som surrealismen bryter
i dikt, måleri och andra förgreningar med
den härskande, hävdvunna formen och
proklamerar det konstnärliga skapandets
absoluta oberoende av moraliska, estetiska
hänsyn. Funktionalismen fordrar att varje
byggnad skall rätta sig efter sitt innehåll, inte
efter nedärvda stilbegrepp. Dessa rörelser
kan tjäna som prov på den strejkande parten.
De sätter genomförd rationell eller
sentimental frihet som villkor i stället för historisk
bundenhet och bryter alltså med konstens
hittillsvarande teori och praktik. I det allmänna
medvetandet uppfattas de tyvärr fortfarande
som stilar, ismer, och inte som nylösningar
av verkliga och brännande problem.
Man bör inte förbise att det ”sköna” av
i dag är frukten av en lång teknisk
utveckling. Den sköna formen är föråldrad
ändamålsenlighet. Det konstruktiva är alltid på
väg att bli dekorativt. Det profana är alltid
på väg att bli heligt. De romerska
akveduk-terna och broarna, som en gång var
nytto-byggnader, står kvar som tempel för
antikälskaren. De konstrika romanska formerna av
rimmad vers fyllde en gång missionen att
underlätta de levande språkens litterära
frigörelse från det döda latinet. De binder i lika
hög grad nutiden som den latinska
konstlyriken band dåtiden. Men den poetiska
tekniken har hunnit förbi rim och reson. En
diktare av i dag har ingen hjälp av sådana
medel. Han är tvungen att nå sitt mål trots
dem eller göra sig arvlös. Och denna senare
utväg har surrealism och funktionalism
begagnat för att nå fram till en ny
ändamålsenlighet. Båda riktningarna har fullständigt
underordnat uttrycksmedlen genom att ställa
friheten från stilistiska ideal som ideal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
