Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gunnar Ekelöf: Konsten och livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR EKELÖF
in absurdum. Adertonhundratalets ’Tart pour
l’art” har alltså delats i två diametrala
motsatser: en hyperestetisk ”la forme pour la
forme” och en mera mänsklig ”le contenu
pour le contenu”, formen för formens egen
skull och innehållet för innehållets egen skull.
De skolor som ännu söker sammansmälta
dessa ytterligheter är oväsentliga för vårt
resonemang: själva den ideologiska kampen
står mellan ytterligheterna, och möjligheterna
till kompromiss är mindre än någonsin. Att
den abstrakta konsten utanför typografi,
reklam och möjligen dekoration är dödsdömd
kan i alla händelser inte längre betvivlas.
En konst som utanför sina praktiska
tillämpningar inte vill annat än skapa
prydnadsföremål måste fördömas. En konst som
formali-serar det formella är meningslös. Konstens
mål är inte att genom dekorativa synvillor
närma sig tinget i sig utan människan i sig,
ett verkligare och påtagligare objekt.
*
Man kan sätta likhetstecken mellan den
traditionelle konstnärens formella hänsyn och
asketens moraliska. Esteticismen är konstens
moral. Men för att individen skall nå en
lyckligare och friare inställning till livet, är det
inte moralen som skall tillfredsställas utan
kärleken, innehållet. Det rationaliserande
momentet i konsten måste alltså tyda på ett
missförstånd. Som urkälla till all konstnärlig
verksamhet kan man anta den ohämmade
ingivelsen. Då hämningarna och förnuftet på
denna ingivelse utövar sitt ordnande,
formgivande inflytande sker detta som ett led i
dess strävan att mekanisera hela livsprocessen
och undertrycka alla irrationella,
antiratio-nella element.
Förvisade till det undermedvetna tar sig
dessa element uttryck i drömmar, och konstens
parallellitet med drömmen får inte förbises.
Liksom drömmen fyller den önskningar och
skänker satisfactio vicaria. Länge har diktare
och målare omedvetet sökt sin inspiration
i det undermedvetna livets fantastiska
rikedom på irrationella moment. Att drömmen
nu med förnyad styrka sätts som modell för
ordkonst och bildkonst är sålunda inte bara
en tillfällighet utan får sin bestämda
förklaring i den nyvunna vissheten om bådas
överensstämmande drag och gemensamma
förutsättningar. Konstens funktion, konstens
ändamålsenlighet är för närvarande att lätta
det inre trycket genom att uttrycka det,
genom att översätta den samlade
antiratio-nella energien i konstnärlig effekt.
*
Sociala revolutioner förberedde den nya
inställning till livet, som karakteriserar våra
fäders århundrade och vårt eget. Från och
med Arnim, Baudelaire och Poe börjar dikten
och senare konsten att andas en likartad
revolt. De kulturella hämningarna offras en
efter en för nödvändigheten att nå en ny
jämvikt i förhållandet mellan innehåll och
uttryck. ”Diktaren bör göra sina uppfinningar
kännbara, påtagliga, hörbara. Om det han
hämtar från andra sidan är formbundet, skall
han ge det formbundna, om det är formlöst,
skall han ge det formlösa”, skriver Arthur
Rimbaud i sitt berömda brev av den 15 maj
1871, siarbrevet. ”Diktaren måste vara siare,
måste bli siare, säger jag. Han blir siare
genom en långvarig, gränslös och överlagd
oordning i alla sina sinnen.” Sjuttonårig
formulerar Rimbaud en princip, som sedan
blir bärande för al] konkret konst: den
skapande inspirationens absoluta suveränitet. Han
förnekar den formella polityren och predikar
det hänsynslösa uttrycket. Han vill återinsätta
människan i hennes rättigheter som människa
genom att med dikten som föredöme befria
hennes känslovärld från konventioner. Och
han profeterar om en ny harmoni: ”detta
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 21 14:31:54 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-8/0062.html
