Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Johannes Edfelt, Högmässa, anmäld av Georg Svensson - Waldemar Hammenhög, Lindbergs, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
livets intighet och universums döda
likgiltighet bjuder han oss att begrunda
skönhetsupp-levelsens och de mänskliga känslornas
mysterium. Han berättar om en hjärtats upplevelse:
Långt bortom Lejonet och Skorpionen
bestämda lagar, ödsliga förlopp
en Obekant har rubbat ekvationen
som förut ej bjöd skymten av ett hopp.
Den värmevåg från obekanta sfärer
som härligt böljat genom hjärtats rum
o, den var blod ur skapelsens artärer
hemvist för anden och mysterium!
I dessa kärleksdikter når Edfelt höjder, som
han aldrig förut beträtt. Han faller ur sin
attityd som tillknäppt olycksprofet och blir
rätt och slätt lyriker:
Dig kan jag möta obeväpnad.
Här vid en avskedad ungdoms grav
lägger jag till min egen häpnad
masker och vapen ödmjukt av.
Då kan också hans dikt flöda så mjukt och
andas så befriat som i den underbara dikten
”Förklaringsberg”. Då har han som i dikten
”Sakrament” kunnat skriva vackrare och
renare om föreningen mellan man och kvinna
än kanske någon annan ung svensk skald.
Georg Svensson
Hammenhögs
nya roman
Waldemar Hammenhög: Lindbergs.
Natur och Kultur. 6:—.
Det är sant, som förlagsreklamen säger, att
Hammenhögs nya roman varit ivrigt väntad.
I motsats till de flesta av sina kolleger har
Hammenhög undvikit att ge ut en bok varje
år; det är nu tre år sedan ”Pettersson och
Bendel” kom. Vadan denna tystnad? Var,den
frivillig eller ofrivillig? Berodde den på att
Hammenhög föresatt sig att denna gång lämna
ifrån sig en fullt färdig, konstnärligt
genomarbetad bok? Medan man gjorde dessa frågor,
gick ”Pettersson och Bendel” ut i allt flera
upplagor, och författaren fortsatte att genom
flitiga uttalanden i tidningarna befästa sin
förvånansvärt snabbt erövrade position som
den oöverträffade, redan smått klassiske
rea
listiske berättaren inom vår yngre
författargeneration.
När man går till läsningen av
”Lindbergs”, är det med avsikten att känna
Hammenhög på pulsen. Ty även den som från
början varit övertygad om Hammenhögs
naturbegåvning har kunnat fråga sig om
inte hans ryktbarhet under dessa tre stumma
år antagit väl kraftiga proportioner. Det kan
inte hjälpas, att det till en början ser
tämligen illa ut för boken. De första hundra
sidorna är man smått generad på
författarens vägnar. Man sitter och bockar för i
marginalen rena fadäser: slarviga meningar,
hopplösa klischéer, naiva reflexioner, enkla,
för att inte säga tarvliga kvickheter. Även
själva historien finner man ganska
ointressant. Den handlar om några ungdomar ur
medelklassen, pojkarna Lindberg och deras
umgänge. Erik och Henning Lindberg äro
liksom sin fader anställda på jätteföretaget A.-B.
Elektricitets stockholmskontor. De ha båda
med stora uppoffringar för familjen tagit
studentexamen, men deras löner äro usla.
Framställningen av förhållandena inom det
lätt igenkännliga bolaget är av så skarpt
kritisk art, att man inte gärna kan tänka sig att
Hammenhög får behålla sista ordet. Den
skänker boken ett sensationsintresse, men rent
litterärt betyder den varken från eller till. Den
ena av bröderna, Henning, ledsnar på att vara
kontorsproletär och lyckas få anställning
inom bolaget som fackföreningsorganiserad
montör. De sociala konsekvenserna av denna
övergång från en klass till en annan är ett
av romanens mera intressanta problem. Bland
annat leder det till en brytning mellan
Henning och hans flickvän, men den senares
reaktion är för vag och för planlöst återgiven för
att övertyga. Kärleksförhållanden utfylla för
övrigt romanen till övermått. Var och en av
de unga männen ha sin flicka, och vi få följa
dem på kaféer, promenader och
tillställningar. Riktigheten av dessa skildringar
be-strides icke, men förhållandena äro
genomgående alltför små och psykologiskt banala
för att fängsla. Ibland kan man heller inte
undgå att tycka, att författaren befinner sig
nästan pinsamt i nivå med sin slätstrukna
motivkrets. Följande citat kan tjäna som
illustration:
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
