Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ivar Hjertén, Spartakus, anmäld av Nils Bohman - Michail Sjolochov, Stilla flyter Don, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
det verkligen råder en mängd likheter mellan
Rom på Spartakus’ tid och Europa i våra
dagar, skulle han, om han utformat boken
enligt sin ursprungliga avsikt, kunnat göra
den till en lärobok även i fråga om tendensen,
ty vad modern skolungdom behöver utom
klassisk bildning är kunskap om de faktorer,
som skapa eller äventyra kulturen
överhuvudtaget. Nils Bohman
Ett kosackepos
Michail Sjolochov: Stilla flyter Don.
Tredje delen. Översättning av David Belin.
Tiden. 5: —.
Man kan beklaga, att den moderna ryska
litteraturens främsta verk så föga planmässigt
göras tillgängliga för svensk publik. Metod
och princip är det omöjligt att urskilja i
denna översättningsverksamhet. Man tager en
best seller här och en där, och så är allting
väl, menar man. Medan man med ängslig iver
skyndar sig att välsigna den
litteraturintresserade svensken med de nyaste frukterna av
engelskt och amerikanskt ursprung, synes man
hesitera inför verk av slaviska författare, trots
att dessa verk i fråga om litterär rang ofta
äro vida överlägsna många av den
anglosach-siska marknadens alster. Mig veterligt finns
sålunda ännu inte ett enda verk av Bely, den
ryska symbolismens originellaste och
djärvaste diktare, översatt till svenska språket.
Smeljov, en av de mest överlägsna berättare,
som modern rysk prosakonst äger, är hos oss
företrädd enbart med den visserligen fina men
i grund och botten likväl inte verkligt
representativa berättelsen ”Kypare!”. Medan den
utomordentlige Konstantin Fedin, vars roman
”Städer och år” är och förblir ett mästerverk,
för svensk publik är så gott som okänd, ståtar
en grovhuggare och eklektiker som II ja
Eren-burg med åtminstone tre böcker i svensk
översättning. Sådant kan göra den
förhoppningsfullaste nedstämd.
Oförbehållsamt erkännande förtjänar i varje
fall översättningen av Michail Sjolochovs
förfriskande, överväldigande färgrika
kosackepos ”Stilla flyter Don”, vars tredje del nu
föreligger. Denna breda och mustiga krönika
uppenbarade med ens en boren epiker, vars
realistiska konst väl kan uthärda en
jämförelse med många av de stora ryska
berättarnas. Spcntan och genuin berättarglädje
karakteriserar detta verk, och det är
egentligen endast andra delen som visar en något
mattad ingivelse: driven av den i och för sig
aktningsvärda ambitionen att förtälja ”wie es
eigentlich gewesen” har författaren här låtit
det historiska stoffet träda i förgrunden på ett
sätt, som kommit det dikteriska att bli lidande.
Den som väntar sig, att också verkets nu
publicerade tredje del skulle lida av en sådan
svaghet, tar emellertid miste. Det är med
oförställd glädje man konstaterar, hur berättaren
Sjolochov ånyo fått övertaget över
historikern och kommentatorn. Verkets sanningshalt
blir inte mindre fördenskull. Men den
självbesinning, som bjuder en skomakare att förbli
vid sin läst, är en gång för alla uppbygglig
att bevittna; och Sjolochov torde ha besinnat,
att hans uppgift i första hand är diktarens och
inte arkivforskarens och
revolutionshistori-kerns.
Trilogiens andra del uppehöll sig vid
skildringen av kosackarméns öden de ödesdigra
och blodiga åren 1916—1918. Där skildrades
disciplinens upplösning vid ostfronten, det allt
starkare missnöjet med kriget — ett missnöje,
som skickligt underblåstes av de bolsjevikiska
agenterna, vilka bland de lättrörliga och naivt
reagerande kosackerna funno en lämplig
jordmån för sitt mullvadsarbete. En huvudpart av
berättelsen upptogs av skildringen av general
Kornilovs grandiost iscensatta men till slut
snöpligt misslyckade försök att upprätta
diktatur, hans blodigt tillbakaslagna attack mot
Petrograd och hans heroiska ansträngningar
att bland Donkosackerna organisera trupper
mot bolsjevikerna.
I denna tredje del, som tar sin början i
april 1918, skildras den stora söndringen vid
Don. Frontkosackerna i norr ha slutit sig
till de retirerande rödgardisterna; de i de
södra distrikten boende kosackerna jaga efter
dem och söka tränga ut dem mot
kosacklandets gränser. Det är i Denikins, Koltjaks
och atamanen Krasnovs stora dagar. Bland
kosackerna står broder mot broder och fäder
mot söner. Pöbelinstinkterna sitta i högsätet;
och i detta kaos av lössläppta lidelser lyser
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
