Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Janet Beith, Ingen ny vår, anmäld av Johannes Edfelt - Helen Ashton, På medelhavskryss med familjen, anmäld av N. B. - Werner Türk, Gatan fri! anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gångare från hedenhös. Deras blod har aldrig
helt blivit kristet. Deras föreställningsvärld
är densamma som i rasens urtid.
Att pastor McGregors belägenhet bland
detta i myter och forntida sägner försjunkna
gaeliska släkte inte är avundsvärt, faller av
sig självt. Vid Herrens nattvard supa sig hans
församlingsbor helt sonika blockfulla; med
sin rätliniga men gammaltestamentligt ogina
förkunnelse får han som själavårdare aldrig
något grepp om deras sinnen. De äro i grund
och botten oåtkomliga och ha sin värld för
sig. Så inträder i berättelsen en vinddriven
målare, Andrew Simon — en romantisk figur,
som till det avlägsna herdatjället för med en
fläkt från den så kallade stora världen; som
sina meriter kan han bland annat anföra, att
han varit med vid Waterloo, att han målat
societetsskönheter och att han umgåtts med
Sheridans döttrar — eller kanske det var
systerdöttrar. Nåväl, han representerar alltså
Passionen i den av renlärighet och
svavel-osande bibelspråk bemängda atmosfären i det
skotska prästhemmet: icke för intet kan han
sin Rousseau på sina fem fingrar. Det går
naturligtvis som det ofta nog går: det ménage
å trois som utvecklas blir för den unga
prästfrun av ödesdigert ingripande betydelse: ett
sår för livet eller ett mjukt minne i ett strängt
och hårt liv, ett minne att ta fram och dröja
inför en stund på vägen mot medelålder och
höst. Det är dock till slut puritanen inom
henne som avgår med segern och såsom
ovärdigt avvisar blodets förföriska lockrop.
Fabeln i Janet Beiths roman lockar, som
man ser, inte med nyhetens behag. Den miljö,
vari de individuella konflikterna i detta fall
äga rum, tilldrar sig emellertid obetingat vårt
intresse. Brytningen mellan
gammaltestamentligt färgad moral och primitivt keltiska
föreställningssätt har författarinnan förstått att
levandegöra. Den av sådana ting intresserade
rekommenderas i första hand hennes bok.
Johannes Edjelt
Medelhavskryss
Helen A s h t o n: På medelhavskryss med
familjen. Gebers. 4: 75.
I familjekrönikor tända engelska författare
numera stubintrådarna till de
sprängladd
ningar, som under decenniers ständiga
friktion, gnat, intriger och försåt samlats till en
katastrof inom en på förhand given trång
krets av människor, omöjliga att samsas och
omöjliga att komma ifrån varandra. Och när
man arrangerar konflikter mellan personer,
som från början varit främlingar, väljer man
i allmänhet inte den klassiska, omständliga
vägen från den enstaka bekantskapen till den
invecklade kollektivtragedien utan försätter
läsaren efter amerikanskt föredöme hux flux
till en hyreskasern eller en atlantångare.
Den senare utvägen har Helen Ashton valt
i sin till (förträfflig) svenska senast
överflyttade roman ”På medelhavskryss med
familjen”, där en engelsk juristfamilj omplanteras
i den internationella miljön på ett turistfartyg
under en kryssning i Medelhavet. Möjligheten
att låta den nya miljön bli fruktbar för
intressanta psykologiska konflikter utnyttjas på ett
synnerligen skickligt sätt av författarinnan,
vars berättartalang är obestridlig. Hennes
vakna iakttagelseförmåga, kombinerad med
en småtrevlig humor, kryddar framställningen
och gör hennes bok till en angenäm
förströelseläsning.
Men den är inte bara detta: den ger
framför allt en bild av engelsmannen på resa, den
frivilliga exilens don Quijote, behandlad i
många böcker, men alltid lika tacksam att
skildra från ständigt nya synpunkter; den
för oss tillsammans med engelsmannen under
hans umgänge med världen, tafatt men
självmedveten, vare sig han är hög ämbetsman eller
liten skolmamsell såsom några av personerna
i Helen Ashtons bok. N. B.
Die Strasse frei ...
Werner Tiirk: Gatan fri! Tidsromaner I.
Översättning av Eyvind Johnson. Tiden.
2: 50.
Vad gott och livsdugligt som så småningom
kan utkristalliseras ur den störtvåg av
romaner, som för närvarande väller ut över det
nazistiska Tyskland, är svårt att säga. Den
utomstående betraktaren gör säkerligen klokt
i att ännu spara sitt omdöme. Så mycket är
i varje fall säkert, att den litteratur, som just
nu växer upp i Tyskland, inte överraskar
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
