Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Bonniers illustrerade världshistoria IV, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
delen av världshistorien behandlar.
Redaktionen synes också framgångsrikt ha bemödat
sig om att för de olika partierna få de
lämpligast tänkbara författarna.
År 1860 utgav Jacob Burckhardt sitt
berömda verk ”Die Kultur der Renaissance in
, Italien” och därmed inleddes en debatt
mellan de europeiska folkens främsta humanister,
som ännu ej är avslutad. All senare
renässansforskning har mer eller mindre medvetet
inneburit ett ställningstagande till Burckhardts
uppfattning av renässansens väsen. Bernhard
Tarschys har i sin framställning av den
italienska renässansen icke brutit mot denna
tradition i renässansforskningen, men han har
på ett lyckligt sätt undvikit att sätta
Burckhardts geniala men subjektiva och starkt
tendentiösa verk i centrum av den förträffliga
litteraturöversikt, som inleder hans bok.
På senare tid ha humanisterna världen runt
i allmänhet varit benägna för en kritisk
inställning till Burckhardt och gentemot dennes
ensidiga hävdande av renässansen som en
till tid och rum begränsad epok framhållit
sambandet mellan föregående och
efterföljande skeden av Europas historia. Man har
bland annat framhållit betydelsen av det rika
kulturliv, som redan under elvahundratalet
blomstrade i Spanien och södra Frankrike,
särskilt vid den berömda akademien i
Char-tres. Mot denna strävan att förlägga
renässansens början allt längre bort i tiden —
i Sverige främst företrädd av Johan
Nordström — gör Tarschys en mycket övertygande
reservation. Han framhåller, att det först är
under trettonhundratalet som motsättningarna
till högmedeltidens filosofiska och religiösa
ideal framträda med verklig styrka. Tidigare
var dock kyrkan ytterst den enda bäraren av
bildningen, och det är först under
trettonhundratalet som detta kulturmonopol på
allvar ifrågasättes. Några starka gränser kan
man dock icke uppdraga. ”Man kan inte”,
säger Tarschys, ”peka på någon bestämd
tidsgräns mellan denna universalism och
renässansens andliga väfld. De glida över i
varandra.”
Tarschys har också ägnat ett helt kapitel av
sin framställning åt vad han kallar
”Renässanstendenser i den centrala medeltiden”.
Medelhavsländerna blevo redan på
elva
hundratalet genom handelns snabba
utveckling delaktiga av ett ekonomiskt välstånd,
som gjorde dem särskilt mottagliga för nya
politiska och kulturella impulser. Det
blomstrande italienska stadsväsendet och den
därmed sammanhängande penninghushållningen
skapade förutsättningarna för en
storkapitalism av modern typ, och just denna nya
kapitalistiska anda förde med nödvändighet bort
från medeltidens tankevärld med dess starka
betonande av det asketiska livsidealet. Men
det var också en mångfald andra faktorer,
som kunna betecknas som renässansens
förelöpare och vägrödjare. Tarschys framhåller
bland ahnat betydelsen av den arabiske
filosofen Averroes’ roll som förmedlare av den
grekiska filosofien till Västerlandet.
Till de intressantaste partierna av Bernhard
Tarschys’ renässansbok hör det välskrivna
och klargörande kapitlet om den sociologiska
utvecklingen, där läsaren får en utmärkt bild
av de för renässansen avgörande
motsättningarna mellan feodalismen och det nya
storborgarskapet. Den litterära utvecklingen
får en både utförlig och fängslande
framställning. Av särskilt intresse synes mig vara
porträttet av Dante, som i sin nyktra och koncisa
form rymmer de flesta av den moderna
Dante-forskningens resultat. Översikten av
renässansens historieskrivning är synnerligen skickligt
gjord och erbjuder många värdefulla
synpunkter för var och en som något sysslat med
senmedeltidens historia.
Bernhard Tarschys’ arbete avslutas med två
utförliga kapitel, som ägnats renässansens
konst. Ehuru icke fackman vågar anmälaren
påstå, att Tarschys även här lyckats att på ett
sällsynt levande sätt teckna de stora mästarna
utan att därför låta framställningen bli endast
en serie korta biografier. Utvecklingslinjerna
framstå klart och sättas i sitt rätta
sammanhang till det politiska, ekonomiska och
kulturella livet. De ypperligt valda
illustrationerna bidraga även i hög grad till att göra
framställningen njutbar även för den, som
icke har Tarschys’ imponerande
konsthistoriska beläsenhet.
Den översikt av renässansens historia, som
Bernhard Tarschys givit, förtjänar den största
uppmärksamhet hos alla för humanistisk
bildning intresserade i vårt land. Författarens
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
