Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alf Ahlberg: Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
bild liknar urbilden. Det är de älskande
själva, som se sin bild i det stora
kaosmörkret, som blott är sken och mardröm. Det
är intet levande, blott skuggor, som synas
leva. Jordelivet, vill diktaren säga, är blott en
dröm, och det verkliga livet är urbildernas
liv. Det är platonsk romantik, som för
tankarna till Stagnelius’ orfiska läror om
själarnas preexistens och fall i materiens värld.
”Orfika” ger åter uttryck åt denna mystiska
visdom.
Men i de följande samlingarna ”Slöjan ’
(1927), ”Vinden” (1929) och ”Illusionernas
träd” (1932) bleknar denna romantiska
pla-tonism alltmera bort. Alltjämt fasthåller
diktaren vid tanken, att detta liv med dess
brokiga mångfald av ting och gestalter är en
dröm — men vad bidar bortom drömmen?
Tomheten, mörkret, formlösheten — ett
ödsligt brus av elementens kamp och sorg”. Hur
går det, när illusionernas slöja brister? Den
underbara dikten ”Den dödes ord” (i
”Illusionernas träd”) handlar om detta. På
gränsen mellan jordelivets värld och de mörka
dödsdjupens värld virvla de döda fram i sin
formlösa tillvaro. Allt löses upp i ett kaos,
vari flikarna av illusionernas söndertrasade
slöja skymta och försvinna:
Här råder ingen ordning, ingen lag.
Oss möta skepnader och anletsdrag.
Men intet stannar, intet nås.
Det glider undan och förgås.
Ett ensligt fönster glimmar då och då,
men bakom rutan molnen gå.
De döda, de ha intet hem
och djurfantomer jaga dem.
Och släckta städer med sireners skri
som dunkla massor vältra dem förbi.
Och över dem, kaotiskt, obefäst
dånande flyger berget Everest.
Bygg mänskotanke efter tal och lag
din jordeväg, din jordedag!
Den dag lär ändå komma, när du hör
vinande följen utanför.
Detta är stor, metafysisk dikt. Man får gå
till Heidenstams sista dikter eller till Pär
Lagerkvist, när han är som bäst, för att finna
motstycke i vår litteratur.
Schopenhauer talar (”Welt als Wille und
Vorstellung” I, § 63) om ”den outrotliga fasa
(Grausen), som plötsligt griper människan,
när hon av någon tillfällighet ser igenom
principium individuationis, till exempel när
det förefaller som om någonting skedde utan
orsak ’. Principium individuationis är
rummet, tiden och kausaliteten, som ordna upp
världen för oss i apolliniskt klara former och
skiljer tingen och individerna åt. Världen,
iklädd dessa former, är fenomenets värld,
som människan under vanliga förhållanden
tar för verklighet. Men den filosofiska
intuitionens väsen ligger just däri, att den
genomskådar illusionen. Schopenhauer säger vid ett
tillfälle, att förmågan att betrakta världen
filosofiskt just visar sig däri, att för den, som
är utrustad därmed, världen stundom ter sig
som en dröm. De stora diktarna, menar han,
ha alla närmat sig denna livssyn. Pindaros
kallar livet ”skuggan av en dröm” och
Prospero-Shakespeare sammanfattar sin
livs-visdom i de bekanta orden:
Wc are such stuff
as dreams are made of, and our little life
is rounded with a sleep.
Ehuru den livssyn, som ligger bakom
Bertil Malmbergs diktning och som klarast
kommer till uttryck i ”Illusionernas träd”,
givetvis är född ur personliga upplevelser
och bär en djupt personlig prägel, är det
dock bland de klassiska filosoferna närmast
Schopenhauer som den anknyter till. Termen
”Mayas slöja”, som Schopenhauer tagit upp
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
