Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alf Ahlberg: Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
barndomens trygghet i sådana färger. I
barnets värld trampar icke ”Gubben i kvarn”,
livets evigt malande oro och kval.
”Tryggheten i tillvaron, det är barndomens
hemlighet, på den se vi längtansfullt tillbaka, då vi
drömma om det förlorade paradiset”, heter
det i en prosadikt ”Svansen” i samlingen
”Vinden”. Och dikten ”Att vara barn”
(i ”Slöjan”) uttrycker vackert samma tanke:
Att vara barn — det är en djup,
en sällsam ting
i denna värld av branta stup
och mörker runtomkring —
fylld av demoners vingebrus
och avgrundsskratt.
Att vara bam — det är att vara ljus,
där allt är natt.
Tungt gå vi våra vägar fram
med tröttad gång,
och våra vägar heta skam
och heta kval och tvång.
Men barnet dansar lätt till mods,
med lätta fjät,
— ja där vi andra släpa oss till blods,
där dansar det.
Barnet är god vän med livet; det anar inga
snaror och försåt. ”Fråga barnet vad elden
är, och det skall svara: ’Det är brasan och
lampan.’ Kanske skall det också svara: ’Det
är solen och månen.’ Eller: ’Det är något,
som blänker.’ Men det skall icke säga: ’Det
är något, som asklägger och förhärjar, det är
förtörstande marker och försmäktande
hjärtan och ett sjukt blods rötmånadsfebrar’ . . .
Fråga ett barn vad kölden är, och det skall
svara: ’Det är något, som biter i skinnet, så
att man får röda kinder.’ Eller: ’Det är något,
som gör att det blir slädföre och skridskois.’
Men är det icke något annat också? Är det
icke något, som mördar hjärtan och hjärtans
lycka? Är det icke ett isande korsdrag genom
de mörknande åren? Är det icke något, som
lägger livet öde — ohjälpligt, skoningslöst?
Fråga barnet om den saken, och det skall
svara: ’Hur då ohjälpligt? Hur då
skoningslöst?”’
Säkerligen har Malmberg i dessa
barnpsykologiska skildringar fångat något för
barnets värld väsentligt, om också det aldrig
någonsin helt kan förunnas den vuxne att åter
tränga in i denna värld. Som en kommentar
till Malmbergs skildringar av Åkes värld
passar den bekante tyske ungdomspsykologen
Sprängers karakteristik av barnets sätt att
uppleva världen förträffligt. Sålunda yttrar
Spränger om barnets tidsmedvetande i
motsats till de vuxnes: ”Tiden är ännu icke
denna sammanhängande och ofrånkomliga
lörelse av vårt jag och hela tillvaron utefter
en linje, där aldrig en och samma punkt
vänder åter men som en gång plötsligt skall
brytas av och försvinna i mörkret utan en
serie av från början fristående, i och för sig
oändliga moment, av vilka vart och ett
upp-leves med sådan intensitet, att medvetandet
om en rinnande ström och om något, som
aldrig vänder åter, nästan fullständigt saknas.
Om plötsligen tiden uppleves på ett annat
sätt, så kan denna enda metafysiska
upplevelse betyda, att barndomen upphör.”
Och dock — även barnets säkra värld
genombävas någon gång av det stora
mörkrets fasor. I novellen ”Måneskogen” i ”Åke
och hans värld” förtäljes om ett sådant fall:
det lilla barnet, ensamt med en vansinnig
flicka i en nattlig skog, på gränsen till den
hemlighetsfulla tillvaro, där allt brister
sönder. Men hur lätt blir icke barnets värld hel
och trygg igen. Ännu mera sinnrikt förtäljer
Malmberg en liknande historia i prosadikten
”Svansen” och i dikten om ”Barnet och
rymden” (”Slöjan”). Ett litet barn står under
vinterhimlens stjärnor och blickar ut mot
rymden:
Dess hjärta skalv
förfärat inför rymden
och krympte samman
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
