- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / November 1934 Årg. 3 Nr 9 /
17

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Melankoli och stilkonst - II. Stilkonst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

M E L A l\ K O L I OCH STILKONS T

skönhets och genialitets kriterium. Men detta
är en villfarelse. Ty förhölle det sig
verkligen så, då skulle dikten ingenting ha
gemensamt med mänsklig strävans art, målsättning
och samvetskamp utan vara alltigenom
oansvarig, något tillfälligt och avsiktslöst och ett
fladdrande bubbelskum. Endast inom tidens
ram förverkliga sig tankar och syften;
hugskotten, det halvsanna och halvsköna, det
med främmande lån bemängda, alla de vaga,
oscillerande ingivelserna, tillhöra momentet,
falla utanför tiden, utanför den gyllene
kedjan.

Konceptionens incitament, upprinnelsen till
ett verk, detta konturlösa och suggestiva, ur
vilket en diktskapelse blir till — det må te
sig som en aning, som en syn, som ett
klingande ordmönster eller skuggritningen av
en tanke — har magnetiska egenskaper och
drar till sig färger och ord, rim och
assonanser, tankar och bilder ur medvetandets
dunkel. Vad det här gäller är en alltigenom
vallös, godtycklig och slumpartad attraktion.
Det är det lättast tillgängliga, som magneten
hastigast påverkar: billigt kram från själens
ytskikt. Endast när magneten användes med
obönhörlig uthållighet, endast när den brukas
av en kräset sovrande stilvilja, kan den efter
hand framlocka det sällsamma och kostbara.
Ty det är ingalunda det egna, det äkta, som
tidigast utlämnar sig och gestaltar sig
villigast. Därför är det så orimligt att lovprisa
som personlig och sannfärdig den lättvindiga
ingivelsen, som nöjer sig med ytans gåvor
och det närliggande ordet, under det man
betecknar som skenväsen, som utstuderad
bedräglighet resultaten av en ytterlig
ambition. Det är väl heller icke alltid bara kravet
på osmyckad ärlighet som döljer sig bakom
den rådande oviljan mot det ädelt arbetade.
Man kan också hitta andra motiv: notoriskt
skönhetshat och hemliga rancuner. Många
människor förnimma inför den utsökt skurna

2. — B. L. M. 9.

X

satsen, inför det valda ordet, inför sällsamma
klangfärgers främmande musik samma
irritation som anblicken av en stilmedveten
personlighet, av en medveten levnadsstil utlöser
hos dem. Det är här fråga om en sådan
underlägsenhetskänsla, som med förkärlek
framträder under formlösa epoker. Därför är
det nog så lättbegripligt, att redlig stilvilja
saknar resonans hos en tid som vår, där
högtalande agitation, politisk gemenhet, andlig
merkantilism, proletarism, rashat, primitivaste
mytologier blanda högt och lågt, rätt och
lögn och utplåna ordens nyanser.

Det bor emellertid understrykas, och det
bör understrykas med skärpa, att devisen
Fart pour Fart, satsen om formen, stilen, den
lysande ordleken som självändamål, är en
på djupare sanning blottad paradox. Att i
den högsta konst endast se en förevisning av
färdigheter, vighet och balans, funambulesk
virtuositet, det är att sänka stilproblemet till
ett plan, där det förlorar sin oros djup och
sitt förpliktande etos. Kampen om formen,
kampen om ordets fläckfria värdighet, har
endast då en mening, när den inordnas under
ett högre, allmännare syfte. Och det syftet
kan näppeligen formuleras annorlunda än så:
att påverka det levande livet hän mot allvar
och andakt, dödsmedvetande, fest och djup.
Städse var den sannskyldiga diktskapelsen
högborg och central för upproriska
emigranter. för ur det profana livet förjagade
värden och makter. Att omstörta och
omvandla vår tidsålders livskänsla, att med
ordets magi stegra vårt liv till tyglat patetisk
tillvaro, detta och intet annat är
diktar-skapets mål. Och i den kampen utgör stilen
det verksammaste vapnet. Förkunnelsens
innehåll påverkar reflexionen. Endast stilen riktar
sig mot livets totalitet; endast stilen är
skapande och dynamisk; endast stilen kan
förvandlas till blod, instinkter, vanor, vilja,
natur; endast stilen har den hypnotiska och

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 15:00:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-9/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free