Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
fortsatte att tala, medan kvarnens stenar vred
sig bortom människor och tider.
Framför dem, där flyttforan stannat, låg
torpet tyst. Det hade förspikade fönster. Invid
gaveln stod en urgammal oxel. På marken låg
torkad hästspillning och halm. Mot
landsvägen fanns en grind. Bortom den, vid
lands-vägskröken, hördes barnröster. En flock av
skolbarn kom på avstånd vandrande på vägen.
Kusken steg ner från lasset. Han slog
tömmarna om hästarnas framben. Han gick fram
till torpet och såg in i det.
Kusken kom tillbaka. Han sparkade till en
halmtuss med stöveln, så att den flög upp i
luften. Fadern började lossa repen. Modern
började hasa sig ner. Benen hade domnat
på henne. Fadern öppnade en dörr till ett
uthus.
— Så här ser ut, sade modern. Hon stod
på backen och såg sig omkring.
Maurits blev stående med den vitfläckiga
kvigan bredvid sig. Rösterna på vägen kom
närmare. Han sökte ett ställe att göra sig av
med kvigan, men fann inget. Rösterna var
framme vid grinden. Flocken av skolbarn stod
och kikade in.
— Ska den där lillknatten gå i vår skola?
frågade en, så alla hörde det. De förspikade
fönstren öppnade en springa. De fick ett
hånleende och blänkte till mellan sina bräder.
Maurits såg utåt vägen, utan att vilja det.
— Det kan jag inte tro, sade en flickröst
och fnissade. Det kan jag inte tänka.
— Ska han inte?
— Det kan jag aldrig tro, sade flickan,
som fnissade.
— Hörde du? sade kusken till Maurits.
Modern vände sig om.
— Nej, sade Maurits hest.
— Hörde du inte? sade kusken igen.
Maurits tvekade litet. Så tog han repet och
drev till så mycket han orkade.
— Din djävul, sade han.
Den vitfläckiga kvigan röck till för slaget.
Hon stirrade tillbaka med dumma, oförstående
ögon. Efteråt stod hon stilla som förut.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
