Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter av William Butler Yeats i svensk tolkning av Johannes Edfelt - Två sånger ur ett skådespel - Döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTER
II.
Han lämnade sitt rum och gick,
tyngd av idéernas förfall,
till galileisk nattkravall.
— En babylonisk stjärnas blick
bjöd form och stränghet gå i kvav.
Blodlukten steg vid Kristi död:
var fann väl Platons anda stöd,
och var blev dorisk manstukt av?
DÖDEN
l det döende djurets kropp
ryms varken hopp eller skräck;
med mänskan, som dör, driver hopp
och fruktan och bävan gäck.
Mångtaliga gånger hon fann
sin död — och uppstod igen.
— En överlägsen man,
som står inför mordlystna män,
har löje kvar för den stund,
då andedräkten släcks ut.
Han känner döden i grund:
han skapade den förut.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
