Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans G. Bengtsson: Napoleons marskalkar - Anmälda böcker - A. G. Macdonell, Napoleon and his Marshalls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS G. BENGTSSON
NAPOLEONS MARSKALKAR
På våren 1803 tog Amiensfreden slut.
England förklarade Frankrike krig på nytt;
raseriet på ömse sidor var större än
någonsin; och Förste Konsuln, nyss fredligt
fördjupad i lagstiftning och nationalekonomi,
återförvandlade sig snabbt till Europas
åskmoln och drog samman en armé uppe i norr
som vid tillfälle skulle urladda sig förmedelst
en plötslig kanalövergång och ge Pitt och håns
anhang en ordentlig läxa. Denna armé,
kallad armén i Boulogne, eller mera officiellt
L’Armée des Cötes de 1’Océan, och längre
fram bestämd att under namnet La Grande
Armée bli den mest berömda bland alla
härar, organiserades på sju armékårer, vartill
kom gardet och kavallerireserven. De sju
kårerna, kantonnerade längs kusten från
Hannover till Brest, fördes av generalerna
Bernadotte, Marmont, Davout, Soult. Lannes,
Ney och Augereau; gardet av Bessières,
kavalleriet av Murat. Samtliga dessa
generaler utom Marmont — som med sina knappt
trettio år ännu ansågs alltför ung av
Napoleon. ehuru han själv hade en annan åsikt —
utnämndes i maj 1804 till marskalkar av
kejsardömet. Den mest ålderstigne bland de
nämnda, Augereau, var fyrtiosju år,
Bernadotte fyrtioett: Soult, Lannes och Ney voro
trettiofem, Bessières trettiosex. Murat
trettiosju; den yngste, Davout, var trettiofyra.
A. G. Macdonell: Napoleon and his Marshals.
Macmillan. London 1934. 7 s. 6 d.
Jämte Masséna, den förmodligen största
kapaciteten bland alla Napoleons marskalkar,
samt Berthier, den ständige
generalstabs-chefen, kommo de nämnda att bli
kejsardömets verkligt aktiva marskalkar, under det
deras samtidigt utnämnda övriga kolleger
kommo att intaga en mera tillbakadragen
ställning. I sin föreliggande bok mediterar
mr Macdonell på ett ställe över en anekdot
från Boulognelägrets tid, som ger honom
tillfälle att åstadkomma en blixtkarakteristik av
de sju nämnda kårbefälhavarna. En civil
figur från Paris begav sig upp till armén
vid havskusten, medhavande en egenhändigt
konstruerad observationsballong, som han
önskade avyttra; efter moget övervägande
utvalde han Ney såsom sitt lämpliga offer.
”Denne uppfinnare”, säger mr Macdonell,
”var minst lika god psykolog som
ballongkonstruktör. Bernadotte skulle ha lyssnat
uppmärksamt, låtit honom få ett glas konjak och
bugat honom ut genom dörren med
hjärtevinnande charm. Marmont skulle ha
fördjupat sig i uppfinningens mekanik,
analyserat dess material och påvisat dess
oduglighet. Davout skulle ögonblickligen ha
arresterat mannen som bedragare och försökt få
honom hängd som spion. Soult skulle barskt
ha vägrat att riskera en enda franc på saken.
Lannes skulle ha brustit ut i hjärtligt
gapskratt och erkänt sin fullkomliga oförmåga,
att förstå det allra minsta av hela trasslet;
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
