Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans G. Bengtsson: Napoleons marskalkar - Anmälda böcker - A. G. Macdonell, Napoleon and his Marshalls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS G. BENGTSSON
leons och hans; ty efter kejsarens fall slog
den forne Rhenspartanen — en av de få
marskalkar som inte erhållit någon hertigtitel —
ut i en sällsam rojalistisk efterhlomning
såsom favoritmarskalk hos Ludvig XVIII,
markis och krigsminister.
Ett flertal av dessa napoleonska
marskalkar uppfattar mr Macdonell uteslutande
humoristiskt, såsom ohjälpliga dumhuvuden
alltigenom. Understödd av lämpliga komiska
anekdoter, illustrerande mera flagranta
militära felsteg eller vederbörandes allmänna
intelligensnivå, är en sådan inställning mycket
effektiv, rent litterärt sett; men när den tar
sig alltför suveränt lättvindliga former, blir
man lätt en smula misstänksam rörande dess
berättigande i så stor skala. Moncey, Mortier
och Lefèbvre äro enligt mr Macdonells
framställning hederliga dumhuvuden och intet
annat, och deras stupiditet betonas med
omsorg vid varje omnämnande; Brune och
Victor äro både inskränkta och löjliga; med
Oudinot och Macdonald är det inte stort
bättre bevänt; och Augereau är, utom för den
enstaka ljusglimten vid Castiglione 1796, en
sorglustig pajas från början till slut,
råbarkad, enfaldig, sniken och ondskefull. Utan
tvivel ligger det en avsevärd överdrift i allt
detta; i varje fall finns det en hel del
distinktioner att göra, som alls inte komma fram
i mr Macdonells skildring. Moncey, Mortier
och Lefèbvre voro mycket riktigt inga
fältherrar, men de förefalla ha varit utmärkta
truppofficerare under lämpligt överinseende,
och det var i regel såsom sådana de användes.
De erhöllo sällan självständiga uppdrag av
större vikt; Mortier och Lefèbvre följde i
allmänhet kejsaren och kommenderade
gardes-infanteriet, liksom Bessières var den
ordinarie chefen för gardets kavalleri, och
Moncey, som var till åren kommen efter
napoleonsk måttstock och överhuvudtaget föga
användes i fält, synes knappt förtjäna några
nedsättande omdömen. Sina tokroligheter om
Brune synes mr Macdonell huvudsakligen ha
fått från Marmonts memoarer, vilkas
otillförlitlighet är allmänt bekant. Brune kom i
onåd 1807. inte pa grund av inkompetens
utan av mera privata skäl, och användes
därefter inte av Napoleon förrän under de
Hundra dagarna; omedelbart därefter blev
han i Avignon mördad av rojalistisk pöbel
och fick sålunda aldrig tillfälle att skriva
några memoarer — vilka eljest i hans fall
kunnat bli intressanta nog, emedan han varit
litteratör innan han övergick till militäryrket
och därför kanske kan förutsättas ha haft
en viss förmåga att skriva. Trots allt mr
Macdonells gyckel förefaller han ha varit
en dugande militär; han slog självständigt
den engelska expeditionen till Holland 1799
och tillträdde därefter, kort efter Marcngo,
överbefälet över Italienarmén, vilket han
synes ha utövat till full belåtenhet. Armén
bevarade honom i god hågkomst; den
berömde kapten Coignet, som var med i alla
kampanjer alltifrån Marengo och som kan
sägas tala med de djupa ledens röst,
omnämner honom på gamla dagar i sina
memoarer på följande sätt: "Brune var
överbefälhavare för denna vackra armé. Vi kunde
verkligen säga att vi fördes av en god
general. Må Frankrike alltjämt ge oss sådana män
som han!” Hade Brune varit den oduglige
narr mr Macdonell gör honom till, skulle
svårligen veteraner talat om honom på ett
sådant sätt; i ett fall som detta gälla
säkerligen lovord av en man som den gamle
gardesgrenadjären kapten Coignet — ord som
äro ekot av manskapets allmänna åsikt —
minst lika mycket som glåpord och
överlägsna utredningar av den visserligen högt
begåvade men som människa och
sanningsvittne ytterst problematiske Marmont.
I flera fall än dessa skulle man kunna
kritisera mr Macdonells framställning, till
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
