Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans G. Bengtsson: Napoleons marskalkar - Anmälda böcker - A. G. Macdonell, Napoleon and his Marshalls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N APOLEON S MARSKALKAR
exempel rörande Augereau, som måhända
inte var en fullt så ful fisk alltigenom som
vad denna skildring vill göra troligt. Marbot,
som en tid tjänstgjorde som hans adjutant,
trivdes bättre med honom än med Bernadotte
och Masséna och ger honom ett mycket gott
betyg i fråga om hjälpsamhet mot kamrater
och omsorg om sina soldater; men det är
sant att han som krigare, liksom Masséna,
ganska tidigt blev utsliten — hans bana kan
sägas vara slut efter Eylau 1807, liksom
Massénas efter fälttåget mot Wellington 1811
— och att hans uppförande mot Napoleon
1814 är allt utom hedrande. Han var en av
de fyra män som Napolepn särskilt nämnde
såsom förrädare i sitt testamente, men
dessförinnan hade han ofta visat sig mycket
överseende mot honom på grund av att Augereau
dock var den man som en gång räddat
situationen vid Castiglione, när Napoleon själv
gripits av misströstan och stått i begrepp att
ge spelet förlorat.
I själva verket synes den allsidiga
undermåligheten inskränka sig till en enda säker
representant bland alla dessa marskalkar,
nämligen Victor, hertig av Belluno, en man
vars förstånd, karaktär, förmåga att lyda
order samt militära och administrativa talang
(han blev småningom krigsminister under
Ludyig XVIII, som i honom funnit en
beundrare och väsensfrände) lämnade lika mycket
övrigt att önska och som under franska
fälttaget 1814 genom sina upprepade elementära
felsteg drev kejsaren till sådant ursinne, att
denne degraderade honom och körde bort
honom från armén, visserligen för att inom
kort förlåta honom. Till och med Oudinot
och Murat, som på många sätt komma Victor
närmast, ha åtminstone någon stark sida och
te sig på det hela taget såsom relativt
vällyckade figurer bredvid honom. De som å
andra sidan avsevärt höjde sig över en skälig
genomsnittsnivå voro i varje fall minst fem:
3. — B. L. M. 9.
Davout, Suchet och Lannes, tre alltigenom
hederliga och överlägset effektiva män, som
aldrig misslyckades, aldrig förtröttades och
aldrig vanskötte ett givet uppdrag, samt
Masséna och Gouvion Saint-Cyr. Därtill kan
förmodligen läggas Ney, som i ryska fälttåget
överglänste alla andra, kejsaren själv inte
undantagen, och som även tidigare framstått
som en ytterst förtjänstfull och pålitlig man.
Det förefaller mycket sannolikt, att den ryska
reträttens oerhörda fysiska och psykiska
påfrestningar — för honom såsom
eftertrupps-befälhavare ojämförligt större än för någon
annan general — vållat en förblivande
rubbning i hans själsliga balans; ty därefter ter
han sig som en hysteriker, som i krävande
situationer har alltför lätt att hemfalla åt
förvirring och blint raseri.
Långt mer än genom bristande förmåga
kommo marskalkarna till korta i kejsarens
ärenden genom bristande samarbete, beroende
på den hätskhet som i de flesta fall rådde
dem emellan. Verklig vänskap förekom i
sådana fall som mellan Davout och Oudinot,
mellan Murat och Bessières, mellan Lannes
och Augereau; men regeln var att de hatade
varandra, och i många fall stegrades detta
hat till ett ytterligt ursinne, som till och med
kunde resultera i våldsamt gräl framför
fronten, med utmaningar och dragna värjor till
uppgörelse på stället i fiendens åsyn. Berthier
och Davout avskydde varandra, till
kejsarens stora skada; likaså Berthier och
Bernadotte; och till denna triangels fullständigande
hatade också Davout och Bernadotte varandra
som pesten alltsedan konsulatet, en sak som
sannolikt bidrog till Bernadottes bekanta
overksamhet vid Auerstädt. Alla marskalkar
som kommenderade i Spanien — med Mortier
såsom enda undantag — voro långt mera
måna om att vålla varandra avbräck än att
samverka mot fienden. Ney och Soult voro
som hund och katt, likaså Masséna och Bes-
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
