Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Varför håller jag på demokratien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARFÖR HÅLLER JAG PÅ DEMOKRATIEN?
stort sett levt som den klassiska
Medelhavs-världen för att först nu, genom den moderna
vetenskapen och tekniken, ta ett nytt steg ax
en karaktär, som icke förut skådats i
människornas historia. Därmed har tanken eller
den intellektuella kraften kommit att hli av
en aldrig förut insedd betydelse, och som
endast demokratien fullt tillåter dess
frigörelse, har också demokratien blivit det
alltmer dominerande problemet och uppgörelsen
mellan demokratien och äldre, urvuxna
politiska, sociala och ekonomiska livsformer en
sak, som icke längre kan undvikas.
IV.
Sambandet mellan kristendomen och
demokratien har måhända ingen mer sublimt
understrukit än den, trots allt, klassiske skildraren
av franska revolutionen, Jules Michelet. Han
säger sålunda, i förordet av 1847 till sin stora
revolutionshistoria: "Redan antikens samhälle
talar om broderskap. Men det vänder sig
endast till de frie männen. Slaven är icke
människa, endast ett ting. Här är broderskapet
icke fullständigt, omfattar icke alla. När
slavarna eller de frigivna styra det romerska
väldet eller när de bära namn som Terentius,
Horatius och Epiktetos, då är det svårt att icke
utsträcka broderskapet till slavarna. ’Varen
bröder!’ säger kristendomen. Men innan man
kan vara bröder — måste man v a r a, men
människan finns ännu inte som människa,
endast rätten och friheten skapa människor.
Så har först friheten, skapad under förra
seklet (sjuttonhundratalet >. möjliggjort
bro-derskape t."
Han börjar vidare sin stora inledning med
orden: Ӏr revolutionen kristen eller mot
kristendomen?” Och fortsätter: ”Denna fråga
är ur såväl historisk som logisk synpunkt den
allt avgörande.”
Och det resultat han framlägger, efter att
ha kritiserat de följder, vartill tron utan kritik
kommit, är till sist detta, att revolutionens
ledande princip: rätten var samma sak
som den kristna trons ledande princip:
kärleken.
Han säger så till sist: ”Hädanefter skall
enheten bestå icke i materiella band utan i
hjärtanas enhet, andarnas enhet, allas
uppgående i samma känslor och tankar.”
Detta är ett lyriskt språk, men man har
icke svårt att se dels sambandet med Kristi
bud: Älsken varandra inbördes!, dels det nya.
som hänt efter ettusen åttahundra år: kravet
på omformning av denna världen, något som
var Kristus och hans lärjungar likgiltigt,
emedan de i sin kompletta världsliga
maktlöshet flytt i extasen till Gud, den rättvise
domaren, som på deras böner skulle komma och
döma över levande och döda.
Franska revolutionen vänder sig, emedan
de revolterande nu ha vida större makt, till
människorna och deras förnuft och hjärta
Och dess slagfält är därmed denna världen.
V.
Det är med andra ord uppenbart, och det
har också av många auktorer understrukits, att
demokratien, liksom religionen, framför allt
är en sinnesförfattning. Det är det, som utgör
på en gång dess styrka och dess svaghet. Den
delar på den punkten öde med kristendomen,
vars uttryck den är i det praktiska livet.
Detta gör också, att man icke kan döma
demokratien efter demokratierna. De
demokratier, som existerat och existera runtomkring
oss, ha i regel mycket litet gemensamt med
vad ett verkligt, över hela jorden genomfört
demokratiskt eller kristet sinnelag skulle göra
av denna jord.
Det egendomliga är emellertid, att just vår
tid under trycket av de antidemokratiska
världshändelserna börjat visa en alltmer
markant återgång till den länge nog överlägset
behandlade kristendomen och att i det
natio
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
