Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Lindberg: En otidsenlig filosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKE LINDBERG
tryck på de män, som nu bestämma om
världens öden. Det högsta, han kan hoppas på, är
väl att med några tankefrön ha bidragit till
en sådd, vars frukter det först skall bli sena
generationer förunnat att skörda. Och för
övrigt, även den som inte ett ögonblick tror
på att utvecklingen skall kunna länkas in på
de av Benda angivna banorna, kan svårligen
undgå att fängslas av hans förkunnelses patos
och intresseras av hans originella analys av
några väsentliga drag i samtidens andliga
fysionomi.
Problemet om nationalismens övervinnande
inordnar sig för Benda i ett större
sammanhang, åt vars olika aspekter han tidigare ägnat
flera skrifter, främst den år 1927 utkomna
”Trahison des clercs”.
Olikheten mellan vår tid och tidigare
epoker betingas, menar Benda, till väsentlig del
av de politiska passionernas förändrade
karaktär. Förut hatade man individuellt och i
smärre grupper, nu hatar man unisont och i
samlad grupp. Och de politiska passionerna
intensifieras i samma mån som de likriktas
och tränga på djupet ned bland de tidigare
likgiltiga eller åtminstone splittrade
massorna. En förutsättning för denna långsamma
men genomgripande process är att de
traditionella religiösa föreställningarna förlorat så
mycket av sin makt över sinnena. Ty
därigenom har det blivit möjligt att inrikta det
religiösa behov, som alltid förefinnes, på de
politiska passionernas föremål. Folket, staten,
klassen ha fått överta en del av den
religiösa hyllning, som tidigare ansågs tillkomma
endast det som icke är av denna världen. Man
har bytt gudar helt enkelt. Ledaren för Action
frangaise, Charles Maurras, talar likaväl som
en gång Victor Hugo om ”la déesse France”.
Och det erbjuder inga svårigheter att från
andra länder uppleta uttryck för en
motsvarande tankegång. De mera fördomsfria
statsmännen ha givetvis icke tvekat att draga nytta
av denna nya strömning, som så förträffligt
harmonierar med deras egna syften. Mussolini
deklarerar till exempel, att den statliga
disciplinen bör vara ”av religiös typ”.
Hur förklara denna utveckling? Var ligger
skulden? Med dessa frågor nalkas vi själva
kärnpunkten i Bendas analys. Hela den
genomgripande processen har enligt hans mening
möjliggjorts endast tack vare vad han kallar
”klerkernas förräderi”. Som klerker betecknar
hän hela den kategori av människor, vilkas
verksamhet icke till sin väsentliga del är
inriktad på praktiska mål, präster, tänkare,
vetenskapsmän, diktare, konstnärer. Dessa män
ha länge varit mänsklighetens samvete. ”Ils
n’ont pas empéché les laics de remplir toute
1’histoire du bruit de leurs haines et de leurs
tueries, mais ils les ont empéchés d’avoir la
religion de ces mouvements, de se croire
grands en travaillant å les parfaire. Grace å
eux on peut dire que, pendant deux mille ans,
1’humanité faisait le mal mais honorait le bien.
Cette contradiction était 1’honneur de 1’espèce
humaine et constituait la fissure par oü
pouvait se glisser la civilisation.” Men på
senare tid har en stor förändring inträffat
i klerkernas hållning gentemot lekmännen.
Medan de tidigare alla med viss rätt kunnat
berömma sig av att deras kungarike ej var av
denna världen, får man nu uppleva, att
klerker av en ny typ, en Ostwald, en Treitschke,
en Sorel, en Barrès, en Maurras, en Péguy, en
Kipling, en d’Annunzio fylka sig kring en
samlingsparoll av konträrt motsatt innehåll:
”Restez fidèles å la terre.” Endast med hjälp
av dessa mäns rika begåvning har läran om
statsintresset och klassintresset som högsta
norm kunnat vinna den övertygande slagkraft,
som var nödvändig för dess segertåg genom
världen, endast tack vare dem har den
våldsamma omstuvning av värdeskalan kunnat
äga rum, vars resultat är de timliga värdenas
upphöjande på de evigas bekostnad.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
