Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gunnar Beskow, Människornas land; Nils von Hofsten, Främling, anmälda av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Två diktböcker
Gunnar Beskow: Människornas land.
Dikter. Bonniers. 3:75.
Nils von H o f s t e n: Främling. Dikter.
Bonniers. 2: 25.
Den naturvetenskapligt färgade humanism
som är Gunnar Beskow egen och som tidigare
fått vackra uttryck bland annat i hans
intressanta essaysamling ”Biologi och
livsåskådning” präglar också hans dikter. Dessa
kännetecknas av en manlig och försynt, icke endast
känslomässigt buren utan även genom studier
ytterligare motiverad vördnad för livet, dess
ömtålighet och storhet. Den långa, kanske
alltför långa, nyckfullt komponerade men ställvis
överdådiga dikten ”Semester” avslöjar sig
som ett försvar för det vegetativa livet, för
instinktens rätt att knoppas och blomma. Ett
koncentrat av sin på en gång skeptiska och
ödmjukt betagna livstro har diktaren givit i
dessa sju rader:
Livet är för stort,
rymden för omätligt gåtfull
för att vi skulle ta oss själva på allvar.
Men under det leende
vi ägnar lilla oss och vårt
väntar en befriande gråt av lycka
över att vara till.
Det finnes åtskilligt i denna bok som man
icke så lätt glömmer. ”Chaterine wird
Soldat” är en vacker och fyndig sak, ”Ballad om
en sköldpadda” egendomligt fascinerande, och
man anar en fond av djup medkänsla,
mänsklighet och klokhet bakom följande epigram:
Har du sett en buteljskärva ligga i gräset
och spegla solen,
stråla till i en bländande reflexblick,
som om den vore en diamant.
Nu frågar jag: är detta bedrägeri av glasbiten?
När är en buteljskärva sig själv?
När den skär barfotabarn i fotterna
eller när den leker diamant i solskenet?
Byron och Heine äro Beskows stilistiska
läromästare, verskåseriet hans mest adekvata
form. Den vetenskapliga terminologi som han
hämtar ur sin egen arsenal är ofta av god
effekt, när det gäller att ironiskt tillspetsa en
tanke. Någon enstaka gång kan det hända, att
maneret urartar, såsom i poemet ”Till en
blomma”:
Jag är långt närmre frände med amöban
och sjöborren och grodan — — —
Genetiskt äro vi jämställda nyskott
på samma unga gren av djurens stamträd,
och våra livsfunktioner äro som bekant
i allt väsentligt lika.
Hur kan det därför, strängt rationalistiskt,
förklaras, att jag känner mera frändskap
med blomman än med råttan eller svinet
(de båda som är likast oss i just det
fundamentala; matsmältningsprocessen) ?
Det är beklagligt, att en tanke, som är både
ny, vacker och slående, erhållit en så
barbarisk klädnad. Dylikt hör visserligen till
säll-syntheterna hos denne författare, men det
måste icke desto mindre sägas, att de både
mänskligt och intellektuellt högtstående
egenskaper vilka utmärka Beskows dikter skulle
komma ännu bättre till sin rätt, om de
för-bundes *med en något strängare formtukt, en
större språklig ambition.
Gunnar Beskow gör som diktare ingen
hemlighet därav att han är biolog; däremot
framgår det ingenstädes av Nils von Hofstens
”Främling”, att skalden är professor i
anatomi; lyckligtvis framgår det tydligt nog, att
han icke saknar poetisk fallenhet.
Man kan i denna samling påträffa
amatörmässiga ting, men den innehåller också strofer
av hållning och stil. Några dikter till en död
gripa genom tonfallets vibrato, sorgens
hjälplösa nakenhet och uttryckets lakonism. Detta
gäller särskilt om ett poem som detta:
Allt jag fått av livet
fick jag av dig.
Allt är givet
av dig till mig.
Slösande var du,
allt, allt blev mitt.
Ditt skälvande hjärta bar du
som en gåva till mig,
och sen var det knappast ditt.
Ditt stackars varma hjärta,
det var så förunderligt stort.
Du ville jag skulle ha kvar det,
och så gick du utan ditt hjärta
genom dödens port.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
