Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gertrud Lilja, Stundom en idyll, anmäld av Margit Abenius - Alice Lyttkens, — kommer inte till middagen, anmäld av Margit Abenius - Erik Asklund, Fanfar med fem trumpeter, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
lunda kärnpunkten i Gertrud Liljas
resonemang, ty den är uppenbart hennes dyrkan av
det mänskliga. Mot allt som kan brutalisera
eller mekanisera det fint skiftande, andligt
mänskliga riktar Gertrud Lilja i sin bok en
polemisk udd.
Alice Lyttkens’ roman ”— kommer inte till
middagen” är den mest intellektuella av de
fyra. Den fängslar inte genom individuell stil
eller charm; man vistas i storstadens trängsel,
i sjukhuskorridorer, på laboratoriet, i
funkis-våningens torftiga själlöshet, i småborgerliga
soffor, och formen speglar som sig bör
innehållet. Det kan riktas en del kritik bland
annat mot bifigurerna i romanen: svärmor
och småstadstanter skildras i den
schablonmässigt konventionella stilen, den framstående
forskaren professor Gärdin som består sin
amanuens idealiskt kärvt kamratskap med ett
inslag av oemotståndlig maskulin ömhet är —
kanske — en sublimt kvinnlig önskegestalt,
och faster Malvina torde också vara en
konstruktion efter samma hederlighetsideal. Men
det är rent förvånansvärt med vilken
grundlighet och energi författarinnan tar itu med
sitt problem, går till botten med allt och får
bukt med det. Det är en verklig
problemroman som ger självständig belysning åt det
i alla kulturländers moderna litteratur
varierade temat: den gifta intellektuella kvinnan
som sviktar under dubbla, eller tre- och
fyr-dubbla bördor, som spränges i stycken av
olika krav och som har att låta sig
sönder-knusas eller beslutsamt göra ett val eller sunt
och smidigt anpassa sig.
Medicine licentiaten Inga Reiller är en med
stor konsekvens genomförd kvinnostudie. Vi
får henne mycket klar för oss i glanslösa och
vardagliga scener — hennes duktiga arbete
och naturvetenskapliga intressen, hennes
kamratkänsla, hennes slutenhet och brist på charm,
hennes litet tunga väsen och brutna
hjälplöshet när hon slits mellan arbetet och
äktenskapet med den obetydliga mannen. Tillvaron
pressar henne brutalt. Stora studieskulder att
släpa på. Jäkt mellan krävande patienter och
fordrande värdinneplikter, slitning mellan
vetenskapens spänning och mannens krav. Ett
icke önskat moderskap som slutar med
missfall. Överansträngning. Adjö med
självför
troende och intressen. Ingenting hinnes med
ordentligt — ”kommer inte till middagen ..
Romanen återspeglar levande det faktum, att
när det en gång har spruckit på en väsentlig
punkt, så fortsätter allting svindlande fort att
gå mitt itu, även de enklaste uppgifter.
När Inga Reiller till sist måste reda ut sitt
problem väljer hon arbetet. Författarinnan
har kanske själv erfarit något av det sega
vetenskapliga arbetets sträva tjusning eller
åtminstone kommit i kontakt med det. Hon
framhåller att hennes kvinnostudie återger ett
individuellt fall utan allmän giltighet. Inga
Reiller är kanske till och med ett undantag.
Margit Abenius
“Ekenskisar"
Erik Asklund: Fanfar med fem
trumpeter. Roman. Bonniers. 8: 50.
Erik Asklund uppger, att hans nya bok är
den första i en planerad serie av ”fem
romaner ur stadens liv”. Då man är färdig med
den digra volymen, har man knappast något
intryck av att ha läst en roman men väl en
skildring ur stadens liv. Asklunds verkliga
hjälte — eller skola vi säga hjältinna? — är
nämligen Stockholm, och den enda varelse
som i denna bok lever ett eget, individuellt
liv är egentligen den svenska huvudstaden,
som i Asklund fått en ny, oförliknelig
skildrare. Han är själv en äkta ”ekenskis”, som
verkligen upplevat sin stad vid dygnets alla
timmar, alltid med korpgluggarna på vid
gavel och med en strykande aptit på
verklig-hetsintrycken, på allt som lever och rör sig.
På Söder är han särskilt hemmastadd, och
stadsdelarna kring Hornstull målar han som
ingen annan, men han är väl bevandrad också
på Djurgården och Kungsholmen. De skiftande
årstidernas ljus och luft över Riddarfjärden,
utsikterna från Skinnarviksbergen och
Strandvägen, natteffekterna vid en sen bilfärd över
Slussen, livet på gator och fröjdställen, allt
återger han med lika öppna och friska sinnen,
med en naturalistisk friskhet och charm, som
ofta rentav kan mäta sig med Strindbergs. Och
lika litet som denne är han obevandrad i
omgivningarna. Han har seglat och’campat,
sär
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
