Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Rudolf Värnlund, Allt börjar på nytt, anmäld av Holger Ahlenius - John Karlzén, Vägen till paraplyet, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
det kunniga och kringsynta ställande av de
i sin olöslighet förkrossande sociala och
ekonomiska problemen, som alltmer visat sig
vara styrkan i ett författarskap, vars
personskildring i allmänhet och även här är dimmig
och haltlös. Några problem/ösningar gör
Värnlund inte anspråk på att komma med. På
ett annat ställe har han förklarat, att han ”fått
en aning om hur oerhört invecklat allt är, och
känner sig följaktligen inte beredd att ge
några enkla och radikala problemlösningar”.
Liksom salig Ibsen ser han sin uppgift i att
fråga, inte i att svara. Det är också en fullt
legitim uppgift för en skriftställare.
Värnlund fullgör i denna bok sitt värv
genom ett brett upplagt miljö- och
problemreportage. Detta reportage är konstnärligt sett
ganska ojämnt. Det finns partier som äro torrt
referatmässiga eller närma sig
dagsjournali-stikens ledarprosa, särskilt gäller detta
Johannes Dubbs egna nyväckta funderingar. I andra
avsnitt kommer Värnlund mycket nära
filmens sätt att berätta med korta, dramatiskt
intensiva situationsbilder från gator och
sammankomster. Denna verkningsfulla teknik
begagnar han sig av, främst då det gäller att
uppvisa de ofta fördolda men därför inte
mindre verkliga och ofrånkomliga
sammanhangen människor emellan. Det är denna
plötsliga och intuitiva upptäckt, att
”människorna bilda en oändlig mängd av små och
stora kedjor, vilkas länkar gripa in i
varandra, ingen är, hur mycket han än tror det,
fullt självständig” — det är denna
obestridliga sanning, som kommer Johannes Dubb alt
fördjupa sig i de sociala problem och den
proletära miljö, vilka förut varit okända för
honom. Och det är i skildringen av denna
miljö, i de oerhört laddade masscenerna, i de
hastiga inblickarna i arbetarhem och
proletäröden, som Värnlund åstadkommit sitt bästa.
Här finns ting som skälva av naket, rått,
blödande liv. Dit hör den ohyggliga episoden
med den sinnesrubbade gubben Berglund, som
hugger av sig sina sysslolösa händer, dit höra
sidorna om hungern efter arbete, och dit hör
framför allt kapitlet ”Vingskjuten örn”, den
arbetslöse George Kümmels skakande
skildring av sitt eget livsöde, vari Värnlund tycks
ha inlagt åtskilligt av sitt eget patos.
Hans författarskap har ofta och med all
rätt beskyllts för att vara kaotiskt och
obegripligt. Kanske är det ett självförsvar, då
han låter Kümmel utbrista: ”Och som sagt,
den som trängt in i, riktigt gjort sig förtrogen
med det proletära sättet att leva, han befinner
sig på gungande grund, för honom
upphör-alla fasta gränser och normer att existera,
tillvaron blir kaotisk, den blir som ett kokande
hav eller en vulkanisk eruption, han känner
sig indragen i en rasande virvelstorm och har
ingenting att klamra sig fast vid, varje
levan-dets minut är en smärtsam död, en pinande
återuppståndelse och ett meningslöst
ingenting.” Inför den erfarenhet av ”hatet, nöden,
kärleken och lidandet i alla dess mest
elementära former”, som här talar, stannar
naturligtvis varje ärlig människa, som inte har
något motsvarande att komma med, i stum
respekt. Men det hindrar en inte från att
konstatera, att Värnlund efter flerårigt famlande
i detta proletärlivets kaos arbetat sig fram till
att återge det med överskådlig klarhet. Det
lyckades honom första gången i ”Den heliga
familjen”, och den nya boken är ett nytt steg
på samma väg, även om den huvudsakligen
har reportagets form. Den är väl inte
konstnärligt fullgången, men den eggar vår tanke
och efterlämnar oro i sinnet. Om hur många
böcker kan det sägas? Holger Ahlenius
Intressant debutant
John Karlzén: Vägen till paraplyet.
Bonniers. 4: 50.
John Karlzén är debutant, och när det
gäller en sådan, vill man i första hand ställa
ett signalement, underkasta honom detta
nyfikna mönstrande, som man ägnar en okänd,
när han träder in i rummet. Redan vid första
ögonkastet konstaterar man, att Karlzén
verkligen är en ny bekantskap och en bekantskap
att göra. Han liknar icke någon annan i
påfallande grad, och han har något nytt att
berätta. För att ta det senare först, så äger
Karlzén en miljö, som ingen kan göra honom
stridig: svenska emigranter i Sydamerika,
närmare bestämt Buenos Aires. Hans bok är
den första svenska skildringen av en
sydamerikansk storstad, och den är gjord med
verk
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
