Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gustav Sandgren, Samuel, anmäld av Holger Ahlenius - Annie Åkerhielm, Brudslöjan, anmäld av Th. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
levelser, den ena banalare och andefattigare
än den andra. Men det är väl just meningen,
om jag fattat honom rätt, att framvisa
tomheten, intigheten, bristen på intensitet i det
moderna stads- och kollektivlivet. Även
Regn-badaren skall väl, genom blott alltför
affekterad kontrastverkan, tjäna detta ändamål, och
vad det gäller att ta fasta på, är
underströmmen av extatisk livsberusning, av lidelsefullt
begär att borra sig in i tillvaron, att uppleva
naturens och livets egen böljegång, att känna
drifternas och blodets starka och läkande
kraft. När den underströmmen ohämmad får
gå i dagen, åstadkommer Sandgren sitt bästa,
då skriver han sidor av lyrisk hänförelse och
fläkt. I det negativa, i kritiken och
avslöjandet, är han långt svagare, ty han saknar satir,
lakttagelseförmåga och konkretion; den fasta
konturen, den etsande skärpan, den frätande
syran är inte hans sak. Han är en extatiker, en
livsberusad, en prosapoet.
De starka sidorna i ”Samuel” äro därför de,
som handla om berättarens far och farfar och
om hans egen ungdomskärlek. Där är
farfadern, den väldige smeden, som ur det
okändas dunkel kommer till byn, får arbete vid
smedjan, tar sig hustru, blir verkmästare när
bruket växer och skickar sin son till
universitetet. Där är denne, berättarens far, prästen
med det röda profetskägget, som låter sina
barn växa fritt som skogens plantor, som
lever med i de smås och betrycktas alla
var-dagsbekymmer, som oemotståndligt dragés till
djurens och naturens liv, som slutligen bryter
sig ut ur formen för att låta sig uppfyllas av
tillvarons eget mysterium och slår sig ned
ensam på ett ödetorp. Och där är berättaren,
Samuel, för vilken det enda verkligt levande
är ynglingaårens Linnea, den kvinna han
aldrig fick. När han möter henne på nytt,
sjunker allt annat undan och blir oviktigt;
liksom fadern går han ut ur ledet och blir en
man för sig, i sällskap endast med tingen och
tillvarons rytm, och flyttar till det ödetorp
fadern en gång bebott. Då han sått sin säd
och Linnea är bunden vid en annan, är han
en färdig man och går att återförenas med
den natur varifrån han stammar.
Så har jag läst Sandgrens bok; andra
kanske läsa den på annat sätt. I dessa partier är
det en stark och het pust som betager och
rusar. Språket darrar och skälver av liv.
Själva förkunnelsen är ju välbekant: det är
”livsdyrkarsektens” vanliga. Som
livsåskådning tål denna naturalistiska mystik inte att
synas i sömmarna, som praktiskt livsprogram
kan den inte tagas på allvar i vår tid och vårt
samhälle, men hos Gustav Sandgren lever den
som diktardröm, som inspirerad lyrik, av vars
hänförelse och kraft vi kunna låta vår
livskänsla förhöjas, av vars skummande brygd vi
kunna låta oss berusas. Det är endast
bleksiktiga vattendrickare som försmå ett sådant
tillfälligt krafttillskott i vår andliga diet.
Holger Ahlenius
Fyra generationer
Annie Åkerhielm: Brudslöjan. En
historia om fyra generationer. Bonniers.
7: 50.
Historien börjar för åttio år sedan med att
prosten Montander ropar in sina bägge
döttrar, Selma och Nanny, som håller på att
plocka ärter i trädgården, för att meddela
dem att hans kollega Nathanael Isæus, vilken
mistat sin hustru och kommit på kant med sin
hushållerska, skrivit till honom och anhållit
om enderas hand. Eftersom Isæus är över
femtio år, anses Selma såsom den äldsta först
och främst böra komma i fråga, men hon har
haft ett tycke, som hon inte riktigt kunnat
glömma, och Nanny erbjuder sig att träda
i stället. Hon är en yrhätta, hon har inga
kärlekssorger att ruva på, och tanken på att bli
husmor i en stor prästgård tilltalar henne
ofantligt. Att beslutet varit en smula
lättsinnigt går upp för henne, när fästmannen
uppenbarar sig och ger henne den första kyss
hon fått av någon annan än sin far. Men
bröllopet ståndar, för löfte är löfte, och grevinnan
på Bjärup har skänkt henne en brudslöja som
är så vacker att den nästan är för fin för en
prästdotter, tycker prosten. Förhållandet
mellan makarna utvecklar sig till det lyckligaste
genom några små förvecklingar, sorn klaras
upp, och livet i prästgården går sin idylliska
gång.
Nannys och Nathanaels enda dotter Cecilia
brås mest på sin far. Hon är åttiotalets
repre
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
