Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Aage Krarup Nielsen, Bland huvudjägare i Ecuador, anmäld av S. B. - Viscount Snowden, An Autobiography, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
En djungelfärd
Aage Kramp Nielsen: Bland
huvudjägare i Ecuador. Bonniers. 8: 50.
Krarup Nielsen har som resenär och
reseskildrare aldrig gått i den hurtfriska och
bravurmässiga genren. Han tröttar aldrig. Och
han tycks aldrig tröttna. Han är resenär och
han kommer att förbli det. Han kommer att
fortsätta med att resa för sitt nöjes skull och
att finansiera sina resor med goda
reseskildringar. Han har febern i blodet, men är eljest
en klok och balanserad herre. Han har
ingenting emot vad som i dagligt tal kallas
äventyr, men han söker dem inte. Han söker
upplevelser. Han söker det land han bereser, dess
lukt, dess stämning, dess egenart, den
speciella blandning av livets ingredienser som
existerar just där och ingen annanstans. Han
söker och han finner ofta.
Hur många böcker han givit ut, vet jag inte
riktigt. Men den senaste är väl åtminstone den
tionde. Och en av de bästa. Den är i det
närmaste förebildlig som reseskildring. Den är
överskådlig och klar, lugnt och skickligt
berättad, håller sig till det väsentliga utan
att försumma det periferiska.
Ecuador är ett land som tycks vara mycket
litet berest av européer. Man får sällan höra
någonting därifrån. Sist var det väl genom en
annan dansk, Seedorf Pedersen, och det var
inte mycket. Det var litet tropiska vällukter
och en massa ”farende Svend”-romantik och
just ingenting mer. Krarup Nielsen ger landet,
i varje fall en god del av landet. Och hans
skildring verkar mycket pålitlig.
Boken handlar om en månadslång färd
genom östra Ecuadors urskogsområden och
ett långt besök hos de krigiska
jiberoindia-nerna, huvudjägarna, som ytterst sällan se
vita män och inte vilja veta av någon
inblandning från det hållet i sina affärer.
Krarup Nielsen har goda följeslagare,
expeditionen är bra utrustad, färden går väl
i lås. Resultatet — boken — är mycket
tillfredsställande. Man får veta så mycket man
kan önska om jiberoindianernas mentalitet
och livsföring, får veta hur det går till att
jaga med biåsrör, att tillreda pilgift, att fiska
med gift, att bereda läske- och rusdryckerna
chicha och natema, att nålla fest och att
bereda tsantsas — det är krympta, torkade,
balsamerade huvuden av nedlagda fiender.
Och man får veta hur det ser ut i Ecuador
som sagt. Och hur det luktar. Krarup Nielsen
har sinne för dofterna, för luften.
Reseskildringar med atmosfär äro inte så vanliga.
”Bland huvudjägare i Ecuador” har
atmosfär. Den är bra, den ger kunskap och nöje.
Vackra bilder förstås. S. B.
Engelsk historia
Viscount S n o w d en: An Autobiography.
Vol. I. Nicholson and Watson. London
1934. 21 s.
J. A. S pen der: A short History of Our
Times. Cassell. London 1934. 10 s. 6 d.
André Maurois: Edvard VII och hans
tid. Till svenska av Elsa Thulin. Gebers.
9: 50.
Det som först slår en läsare, då han
bläddrar i första delen av lord Snowdens
självbiografi, det är, att han har i handen en genuint
engelsk bok, skriven av en man, som i många
hänseenden är utomordentligt karakteristisk
för engelskt folkkynne. Harold Laski, den
framstående engelske statsvetenskapsmannen,
har skrivit en mycket elak anmälan av boken,
där han bland annat säger: ”Lord Snowden
is one of those happy Englishmen whose
in-tellectual interests stop at the white cliffs
of Dover.” Förvisso har han rätt. Philip
Snowden är alltigenom ointellektuell. Men
han har i allra högsta grad common sense,
självironi och humor, vilka tre saker i
förening med en verkligt fängslande
framställningskonst gör hans självbiografi till en
ovanligt njutbar läsning. Han drar sig inte för att
göra denna bekännelse, ”vilket de flesta
socialister skulle göra, bara de hade mod till det.
Jag har aldrig läst Karl Marx. Jag har läst
många sammanfattningar av hans lära, och
det har varit alldeles tillräckligt för mig.”
Detta hindrar emellertid inte, att
Snowden framträder som en övertygad socialist
men helt av 1890-talets reformistiska typ.
Hans socialism vilar på kristlig och nationell
engelsk grund, och han beklagar, att den
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
