Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Sandgren: Segerns nederlag. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV SANDGREN
kraftlöshet. Den som struntar i allt skriver
inga romaner, det får han inte tid till . . .
Ernst slog ut sin kaffekopp på mattan,
sparkade skrattande till den så den slog emot
kakelugnen och gick sönder i småbitar. Han
var ganska berusad, Ernst. Han bjöd upp
Elsa. Manfred skyndade fram till Ingrid. Nils
dansade ogärna. Manfred trodde att han inte
riktigt förstod eller ville förstå dansen.
Därför att dansen var en mörk, oviss handling,
en eftergift för det där som Nils stängde ute
med ett skratt och hänvisning till sin sundhet.
Ja, dansen var allt det där som Nils inte var.
Manfred kände det när han nu åter slöt
Ingrids lemmar intill sina. Dansen är ett hån
mot alla försök att vitmena livet och förse det
med kakelplattor och sund åskådlighet. Vad
tänkte han nu, vad tänkte Ingrid — ja, de
tänkte kanske inte någondera, förnimmelsen
var djupare än några tankar. En sol inom
dem, solrus i blodet, en lust att göra
oreparer-bara handlingar, sådana där handlingar som
förvandlar vardagslivets andra till och ifrån
till något oväsentligt och litet som damm och
bortkastade papper. Det finns stora
handlingar att göra, handlingar utan återvändo
likt eldar och öppna gravar, handlingar som
kan göra ett smågrått liv högt och tragiskt
på några ögonblick. . . Och sådana
handlingar eggar hon mig till, tänkte Manfred.
Hon vill dem. Hon vill dem som jag vill dem.
Jag känner det. Jag vet det.
De sade ingenting den här gången heller.
Inte ens ”du” sade han. Han lämnade henne
för att stå och slå Nils på axeln ett slag och
vara bror och kamrat. Hur mår du? sade han.
Jag mår finfint, sade Nils. Men jag tycker ni
är så många, ni står så tätt, hahaha. Jag är
full, förstår du. Hej broder.
Ja, hej, sade Manfred. Jag tar den fattiges
enda lamm, tänkte han. Han gick till
grammofonen och letade reda på en tango. Ingrid var
försvunnen. Han bjöd upp Elsa. Hon hängde
14
hängivet på honom. Är du glad? sade hon.
Ja, jag är glad . . . Det blev aldrig mera, små
små ord av kärlek. Till Ingrid behövde han
inte säga någonting, inte ens fråga om hon
var glad. Han såg sig om efter henne över
Elsas huvud, där, där stod hon i dörren och
log och han var förrädisk över Elsas
lyckliga huvud, hans ansikte var som en skrift
för henne där borta. Ingrid gjorde en liten
gest med handen, av förlägenhet, av lycka,
kanske kände hon det där i sitt hjärta, som
en fågelunge som rörde sig, som burrade sitt
dun. Kände hon att hon skulle få öppna sig,
dela med sig av sina källor?
Han satte ned Elsa skämtsamt i en stol när
tangon var slut och kysste henne. Hon blev
sittande där, lycklig, rusig. Nils stod och höll
armen om axeln på Ernst, de talade
fyllall-varligt om hur mycket de uppskattade
varandra. Manfred gick bort till Ingrid och
rörde vid hennes hand. Alice kom från köket
med en bricka smörgåsar. Det är
morgonsmörgåsar, sade hon, klockan är redan fyra.
Vad är det här för dörrflirt?
Du är för nykter, sade Manfred åt Alice.
Du ska vara full. Vi är fulla allesammans.
Tänker du köra ut oss när vi ätit de där?
Ja, sade Alice. Det är klokast.
Hon sade allting med dubbelmening, Alice,
fan ta henne. Ingrid blev kanske lite rädd,
livet ville inte att man var salig, det knep
igen om saligheten, man fick inte.
De samlades kring bordet igen. Det var
goda smörgåsar. Brännvinet var slut, men det
fanns litet surt rödvin och pilsner. Nils var
rätt blek om näsan och lutade sig ett tag mot
Ingrids axel. Nu får du ta hem mig, sade han
barnsligt. Du får akta mig för stötar. Ja, sade
Ingrid och klappade honom.
Manfred kände hur en våg av vrede sköt
upp i honom, en våg av oresonlig vrede, hat.
Det var inte rätt av Nils att vara så där
barnslig. Det gjorde alltsammans till något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
