Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hervey Allen: Hur ”Anthony Adverse” kom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR ”ANTHONY ADVERSE” KOM TILL
för den litterära sidan och tala om, att de
veta var romanen är tagen ifrån.
De inse inte, att inga fler historiska
romaner kunde skrivas, om skälet till deras
indignation skulle accepteras, ty det finns endast
ett sätt att skriva en historisk roman, och det
är att använda hur mycket material som helst
ur vilken bok som helst, men alltid under den
förutsättningen att detta material bearbetas
och omskapas till den nya enhet som är
författarens egen.
Hur tänka sig i själva verket de människor
som hänge sig åt övervakande av de
historiska källornas användning, att en roman som
”Anthony Adverse” kan skrivas? Den tilldrar
sig för avsevärt mer än ett århundrade sedan.
Författaren var förstås inte med på den tiden.
Inte heller finns det någon annan, som var
det. Tänker man sig alltså författaren falla
i trans och vakna upp igen med sin historia
fix och färdig tack vare någon sorts mystisk
intuition eller ”inspiration”? Eller får han,
liksom hela raden av författare till historiska
romaner före honom, fram den där
sannolik-hetsprägeln av tillfälligheternas spel i forna
tider ur böcker, anteckningar, brev, dagböcker
och dokument från den tid som han skildrar?
Otvivelaktigt — eftersom det är enda sättet.
Det är alltså inte tu tal om att många
episoder i ”Anthony Adverse” äro hämtade ur
gamla böcker etc. Jag tycker detta förhållande
borde vara alltför påtagligt att behöva
särskilt påpekas. Det enkla faktum att ”Anthony
Adverse” är en historisk roman förutsätter
det. Folk som upptäcker, att det är gammalt
stoff i boken, och som högtidligt envisas med
att påpeka det, ha naturligtvis sin frihet att
göra så. Men jag måste tillägga, att de också
äro synnerligen naiva och företagsamma med
en släng av pedanteri, när det gäller nyheter
och skandaler. De förtydliga bara det
självklara. Och ju tydligare ”beviset” är, desto
löjligare blir det.
Ty frågan är inte, huruvida man använde
material ur vissa källor, eller ens vad man
använde, utan hur materialet användes, och
jag har nu och här för avsikt att redogöra för
mitt begagnande av källmaterial till ”Anthony
Adverse”. Jag tänker berätta, var det i
huvudsak kom ifrån, vad jag gjorde med det —
och varför.
Först och främst äro åtminstone två
tredjedelar av boken inte omedelbart tagna ur någon
historisk eller litterär källa alls. Det kom
direkt ur min egen fantasi som resultatet av ett
livs erfarenheter och läsning i allmänhet. Det
tog form i mina tankar från tusen händelser,
människor, platser och böcker, som jag inte
längre själv kan spåra, och som det nu endast
verkar komiskt på mig att se tillskrivas den
ena eller andra tryckta källan, som om allting
i litteraturen togs ut ur kylhus och ingenting
någonsin odlades i egen kålgård. Jag gjorde
inte mycket planmässiga undersökningar i
samband med boken. Jag jagade inte i
antikvariaten för att få tag i ämnen, och inte heller
hade jag något kortregister på mitt material.
Jag började med att skriva en historia
om en föräldralös pojke. Den var
osamman-hängande och trasig i början. Jag såg den
sista scenen i hans liv klart, långt innan jag
hade kommit underfund med många av de
föregående tilldragelserna. Det är den scen
där Anthony hugger ned trädet, på sid. 553
i tredje delen av boken. (Samtliga
sidhänvisningar gälla den svenska upplagan. Red. l
Sedan upptäckte jag, att början av min
hjältes liv var en smula lik en mans, vars
biografi jag en gång hade skrivit, nämligen
Edgar Allan Poes. Det fanns en gammal man.
en skotte, där också, vilken inte var pojkens
far men ändå stod i ett egendomligt faderligt
förhållande till honom. Jag visste, att den
gamle skottens namn var Bonnyfeather, och
att han var jakobit, emedan han sade så själv,
när han talade med olika människor i den
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
