- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Januari 1935 Årg. 4 Nr 1 /
24

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hervey Allen: Hur ”Anthony Adverse” kom till

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HERVEY ALLEN

drömscen, vari jag såg honom. Jag kunde
säga, vad slags människa han var, på grund
av det rum han bodde i. Men detta rum låg
först i Florens, och det bekymrade mig. Ty
jag kunde inte förstå, vad en gammal skotsk
jakobit gjorde i Florens på en tid som tycktes
motsvara den sista hertigens av huset Medici
regering. Det stämde inte historiskt. Men jag
fortsatte att försöka förklara det för mig själv.

Sedan hade jag en diskussion med en brittisk
ämbetsman en kväll i hans hem på Bermudas
och fick lära mig att jag åtminstone borde
läsa om Nelsons liv, om jag tänkte uppträda
som sakkunnig angående den engelska flottan.

Jag tog vinken ad notam och gjorde så —
och det skulle jag tro, är den egentliga
orsaken till att ”Anthony Adverse” blev
skriven.

I Nelsons historia läste jag, hur han hade
utrymt Livorno under Napoleonkrigen, ”då
det fanns många engelska köpmanshus där
och skotska köpmän av alla slag”. Det var,
såvitt jag nu kan minnas, den fras som satte
det hela i gång.

Ty jag insåg omedelbart, att mr
Bonny-feather inte alls hade bott i Florens utan i
Livorno, och utan vidare svårigheter visste
jag också genast, varför han bott där. Jag
förstod det mesta av hans livs historia. Och
denna historia, den första som var färdig för
boken, är den som mr Bonnyfeather berättar
för Anthony i femtonde kapitlet.

Jag hade emellertid fortfarande inte klart
för mig, hur den föräldralöse pojken, för
vilken mr Bonnyfeather enligt min plan
skulle vara i fars ställe, hade kommit till den
gamle skottens hus. Jag måste hitta på något
skäl för det. Jag kände mig säker på, att bara
jag kunde få min hjälte, som tills vidare var
odöpt, till den gamle skottens hus, skulle jag
ha honom under det inflytande, som skulle
forma hans karaktär, och ur denna kärna
skulle sedan hela historien växa fram.

För att få detta sammanträffande till stånd,
hittade jag på hela första boken i romanen,
vilken innehåller historien om Anthonys
föräldrar och födelse.

Vid denna tid hade jag redan börjat arbeta
med en ganska omsorgsfull kronologi, och
jag fann, att min unge skyddsling lämnades
i klostret på den helige Antonius’ dag. Det
är faktiskt skälet, varför jag gav honom
namnet Anthony. Jag hade länge ingen aning
om, vad han mera skulle heta. Jag beslöt att
låta historien hitta på det själv. Ty berättelsen
hade vid denna tid börjat fängsla mig, och
jag började redan se framåt i Anthonys liv
och förutse en del av hans äventyr.

Men det var naturligtvis föga av detta som
hade blivit nedskrivet. En del av det fanns på
papper i form av några anteckningar och
skisser till figurer. Berättelsens tråd var
alltjämt ofullbordad och fanns uteslutande i min
hjärna. Men jag hade lärt känna en del av
mina figurer, och jag hade börjat låta
Anthony växa upp.

Så gjorde jag ett utkast till kapitlet om
barnets liv i klostret, och det blev avgjort
misslyckat. Men jag tröstade mig genom att
gå vidare och försöka rekonstruera livet i
Casa da Bonnyfeather i Livorno, varmed jag
lyckades bättre. Närhelst Bonnyfeather
uppträdde, tycktes allting gå bra. Jag kunde se
hans hus alldeles tydligt. Jag begagnade hans
rum, så som jag först hade sett det. Resten av
huset och människorna byggde jag upp kring
det, och sedan började jag läsa om Livorno.

Jag läste stadens historia. Jag fick tag i
några gamla kartor över platsen och två
gamla gravyrer, som visade den från sjösidan.
Jag hittade en italiensk bok av en viss
Fran-cesco Pera med titeln ”Curiosita Livornesi
Medite o Rare”, som visade sig vara en gruva
av biografiska, litterära och historiska
uppgifter såväl som av lustiga anekdoter och
traditioner. Jag fick lov att arbeta mig igenom

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 16:17:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free