Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Norsk epik - Anmälda böcker - Sigrid Undset, Elleve aar - Ronald Fangen, Mannen som elsket rettferdigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
NORSK EPIK
Sigrid Undsets nya bok ”Elleve aar” är en
lättbeslöjad självbiografi från den första
barndomen fram till elvaårsåldern, då hon
miste sin far, arkeologen. Den har sitt värde
däri att den är sann. Därför borgar ett
grunddrag i Sigrid Undsets väsen, som bildar en
stor del av hennes patos som författarinna:
nämligen hennes hårda, man kunde stundom
säga krassa uppriktighet. Hon hatar
ingenting så som den sentimentala lögnaktigheten,
som undflyr tingens kärna och förskönar
deras yta. Hon vill som Tegnér lägga prosans
granit i dikten. Hennes trots och
oppositions-lystnad, skönjbara redan i barndomen, såsom
man finner i denna bok, rikta sig framför allt
mot all slags affektation.
Men det är också ett andra grunddrag i
Sigrid Undsets karaktär som diktare som
självbiografien på ett lysande sätt bekräftar
som hennes tillhörighet. Det är hennes starka
sinnlighet eller rika mottaglighet för alla
sinnenas förnimmelser, icke minst dem som
komma genom lukten. Hon visar här ett
förunderligt minne av alla barndomsårens
sinnliga impressioner, som inge barnet trevnad
och trygghet i dess värld. Tack vare detta
minne har hon kunnat göra en
utomordentligt fyllig och konkret bok om sitt första
decennium. Envar som läser den känner där-
Sigrid Undset: Elleve aar. H. Aschehoug. Oslo.
Ronald Fangen: Mannen som elsket
rettfer-digheten. Gyldendal Norsk Forlag. Oslo.
vid igen sin egen lönnliga och halvförgätna
barndom och minnen, som han trodde glömda,
vakna upp så starkt, att en och annan kan
frestas inbilla sig att kunna göra Sigrid
Undset efter. Vem minns ej med Sigrid
Undset den rena stämningen av det trygga
hemmet, då den gula gaslyktan tändes utanför
och silade sitt ljus i rummets skymning i
historie- och sagoberättandets timme. Månget
stadsbarn erinrar sig ”den härligt varma och
söta lukten av bryggeriet”, som man njutit
från trottoaren, medan man genom ett öppet
fönster sett de tunga hjulen och remmarna
röra sig i det stora rummet innanför, och om
det haft lyckan komma till landet eller
småstaden om sommaren, har det som Sigrid
Undset hos morföräldrarna i Danmark känt
lyckan av sensommarkvällens mjuka och
mörka stämning, då lindblommornas och
fläderns doft bryter sig igenom aftonens nya
svalka och man får vara försiktig att inte
trampa på grodorna på trädgårdsgångarna.
Sigrid Undsets skildring av Kallundborg
på sommaren är ett stort poem av dofter,
sammansatta av en gammal otillräckligt dränerad
stads kvalmiga och en rik< vegetations friska,
och den i sitt hemland gärna sträva och
oppositionella författarinnan bevarar i sin
själ en djup barndomsminnets tacksamhet
mot den fria humaniteten och den lugna
självständigheten i det danska lynnet, sådant hon
erfarit det hos sin mödernesläkt. Hennes
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
