Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Norsk epik - Anmälda böcker - Sigrid Undset, Elleve aar - Ronald Fangen, Mannen som elsket rettferdigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
SIGRID UNDSET
danska barndomsminnen tillhöra i sin
evi-dens och poesi bokens yppersta stycken.
I denna Sigrid Undsets trohet mot minnena
har en del likgiltigt gods fått följa med, som
onödigt ökar bokens tyngd. Men å andra sidan
har hennes minnens sinnliga fyllighet gett den
en symbolisk karaktär. Den har sitt intresse
icke bara däri att den berättar om Sigrid
Undsets barndom. Det är bitar av allas
barndom hon förtäljer.
Hon framhäver starkt barnets sunda egoism:
dess krav att få växa i fred och dess skräck
för att inblandas i de vuxnas bekymmer. Hon
fick själv tidigt uppleva en sådan skräck med
faderns smygande sjukdom, som började
kasta sin skugga över hemmet.
Om Sigrid Undset själv får man utöver det
ovan nämnda framför allt veta tre saker. Hon
invigdes redan vid skolålderns början av
fadern i de isländska sagorna, och på hans
sjukbädd läste hon högt för honom ur dem.
Man fattar vad dessa förpliktande minnen
betytt för uppkomsten av hennes egen
medeltidsdikt. Även fick hon av fadern
vetenskapsmannen en aning om den vetenskapliga
kritiken, som stärkte hennes egna impulser till
kritik och uppriktighet.
Vidare erfar man att hon gick i Ragna
Nielsens skola, den enda radikala skolan i
Kristiania. Den dyrkade Björnson och
Werge-land och dess elever demonstrerade den 17 maj
med det rene flag. Hon blev tidigt orienterad
i åttiotalsidéerna och därmed i uppväxtåren
inställd på att kritisera dem. ”For henne
smakte de nu av opdragelse og skole og vakte
oppositionslyst mere end noget andet.” Hon
fick lära känna denna nationella och
evolu-tionistiska radikalism i dess vardagsliv med
dess renlärighet, dess välvishet och dess
obli-gata optimism. Denna kunskap är
förutsättning för hennes senare kritik, vilken icke
utesluter en sympatisk uppfattning av dess
mänskliga representanter (modern i
”Gymna-denia”).
Men genom sin fromma, vördnadsvärda
farfar gjorde Sigrid Undset en bekantskap med
religionen, som fått betydelse för hennes
senare utveckling. Hon kunde inte med den
småaktiga religionen hos de väckta: ”De
trodde at Gud sat oppe i Himmelen og lurte
paa alt menneskene gjorde for at kaste dem
det i næsen paa dommens dag.” Farfaderns
Gud var en sträng men större Gud. Han var
snarast en personifikation av det hårda
mänskliga ödet, men besjälad av en kärlek, som
kunde vara obegriplig för människorna men
bragte dem till ödmjukhet. Då farfadern
slutligen fått kräftan i tungan, böjde han sig
under sonens och sonhustruns med möda
kvävda opposition även därför som en Guds
kärleksfulla skickelse. Sigrid Undset berättar
om hans religiösa fatalism:
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
