Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Norsk epik - Anmälda böcker - Sigrid Undset, Elleve aar - Ronald Fangen, Mannen som elsket rettferdigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK EPIK
skulle uppfylla rättfärdighetens bud och göra
den övergivna till sin hustru. Efter långt
sökande finner han henne som ägarinna av en
lanthandel i en by i Polen. Hon följer honom
än en gång, ordkarg men utan hinder. Men
då hon kommer med sina möbler,
undanträngande och blandande sig med den dyrkade
döda hustruns, vaknar hos honom en stark
ovilja. Förbindelsen blir stum och död. Han
innesluter sig på sin kammare med sina
böcker, sin saknad och sin självförhävelse.
Slutligen, i fängelsets ensamhet, börja de
rätta sammanhangen gå upp för honom. Han
saknar henne. Han upptäcker, att det var
henne han från början älskat. Han hade
övergivit henne av egoism, emedan han ville vara
fri och fruktade kärleken. Det var hans
kärleks onda samvete, som vaknat i hans
grubbel över rättfärdigheten. Till sin begynnelse
var hans urspårning i hans rättsmedvetandes
självförhävelse en följd av hans svek mot
kärleken. Han hade med detta svek ej kommit i
ett omedelbart förhållande till livet. Han hade
ej blivit delaktig av den glädje, det sunda
förnuft och det mått av ödmjukhet, som
kärleken ger.
Fangens roman ger ett av de möjliga svaren
på den halstarrige ideologens gåta. Han
har genomfört denna analys med förvånande
energi, outtröttlighet, skarpsyn. Det är den
högre erotiska vetenskapen, som här avlägger
ett prov. Man kan tveka om allt däri är
riktigt. Förtegenheten mellan den stolta och
älskande kvinnan och den inbundne mannen
kan förefalla väl långt driven: en uppgörelse
vid deras återförening hade synts naturlig.
Man kan sätta i fråga som ett komplement till
hjältens självrannsakan, om hans första
motvilja mot henne i ungdomen inte var ganska
omedelbar och tvivla på att den blott berodde
på skräck; en sådan skräck kände han ej, då
han sedan mötte den andra kvinnan, som en
kort tid hann göra honom lycklig. Har ej
snarare kärleken till den första i tysthet fast
ej erkänd växt under årens samliv och
förskönat det första mötets minne? Nog av, vid
inånga moment i denna historia erfar man,
att den har delar av gripande sanning.
Människans förmåga att borttränga sin kärlek
är stor.
Upptagen av handlingens gång och
karaktärernas inre liv dröjer Fangen sällan vid
miljön. Denna gång har han dock utan någon
mera detaljerad målning framkallat det
förgångnas stilla stämning i en liten tysk sjöstad.
Gatan ner mot hamnen, där man ser fartygens
master och sjöfolken stryka kring, det trägna
arbetet i verkstaden, krogen, där mästare och
lärlingar samlas, den myndige domaren och
hans auktoritet i staden, vandringarna ins
weite Land, allt ger en milt romantisk
bakgrund till det drama som utspelas.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
