Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ragnar Jändel, Valda dikter, anmäld av Bertil Malmberg - Einar Malm, Ur askan i elden, anmäld av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Ragnar Jändels
Valda dikter
Ragnar J än d e 1: Valda dikter. Tiden.
5: 50.
Det är äktheten, det brinnande allvaret, som
givit Ragnar Jändels lyrik dess värde.
Särskilt i hans tidigare diktning saknade man
ofta nog artistisk pregnans och språklig
egendomlighet; han hade lätt att hemfalla åt ett
mångordigt maner och nöjde sig gärna med
litet vaga idealistiska termer. Men redan i
början av hans författarbana var det tydligt,
att man här hade att göra med en diktare, för
tilken poesien var en uppgörelse med livets
och dödens verkligheter och ingalunda något
självbelåtet apspel på fåfänglighetens
marknad. Detta intryck förstärkes och fördjupas,
när man har i sin hand ett urval av hans
samlade produktion och kan iakttaga, hur denna
genom åren oavbrutet vunnit i konstnärlig
säkerhet utan att därför mista något av sin
vackra eld. Det juvenilt blonda, som länge
utgjorde charmen i Jändels verser, mörknade
efter hand, det veka kristusdrömmeriet
försvann, och hans sista diktsamling, ”Malört”
(utan all fråga hans förnämsta verk), har en
dyster, senhöstlig kolorit. Här är också den
språkliga egenarten mer obestridlig än i
Jändels tidigare samlingar, uttrycket är strängare,
mindre allmänt, och det abstrakta i hans
ingivelse blir gripbarare för tanken och lättare
att fasthålla för minnet, därför att det bäres
av en intensivare bildsyn och knytes vid en
mer påtaglig symbolik. Hur utomordentlig är
icke en dikt sådan som ”Ödetomter", hur
fullkomlig i sin knapphet, hur vibrerande i sitt
känslouttryck, hur gripande i sin färgskalas
grå vemod, hur konstnärlig i sin språkmusik:
Ack, alla dessa dystra ödetomter,
där det en gång stått ensamma människoboningar,
där malörten sluter upp över förgätna gångstigar
och risiga busksyrener viska fattigdom och vemod,
de äro som anklagelser:
du sover och vill inte förstå!
Tänk, all sorg som stirrat ut ur blanka
fönstergluggar.
och all kärlek, all kärlek
som följt trofast som ärlan plogfåran
och sjungit som lärkan under tidig aprilsky:
evig, evig!
Och alla viskningar, alla lustigt lätta barnafötter ...
Stjärnorna som falla i klara höstkvällar,
som vita minnesblomster falla de
över dessa malörtsstigar,
dessa sjuka, tysta busksyrener.
Och detta poem har många syskon. "Jag
längtar hem”, ”Stjärnornas skål”, ”Det är
svalt invid den källa” kunna nämnas som
några av höjdpunkterna i en diktning, vilken
även som helhet både värmer och imponerar.
Bertil Malmberg
Einar Malms dikter
E i n a r M a 1 m: hr askan i elden. Norstedts.
3:—.
Vad man än må tänka om Einar Malm —
och det finnes något i hans litterära typ som
väcker betänkligheter — ett är säkert: han är
en av våra pregnantaste versartister, en av
våra finaste kännare av naturens ansikte,
outtröttlig när det gäller att notera de skiftande
momenten i årstidernas metamorfoser. Hans
sista diktsamling visar honom på höjden av
kunnande och ambition; tidigare har han väl
knappast med samma kloka medvetenhet som
i denna bok utnyttjat och behärskat sina
verk-ningsmedel. Denne poet har ett utpräglat
sinne för den konstnärliga ekonomiens
betydelse, och detta hjälper honom att skänka
sin diktning en ofta utsökt måttfullhet,
kontur och distinktion. Hans iakttagelseförmåga,
när det gäller landskapet och dess fauna,
förefaller att vara utan vank; däremot är det
sällan som det lyckas honom att ge så
verkligt suggestiva uttryck åt det demoniska i
naturens väsen som det sker i följande ganska
märkliga rader:
Först när dygnen stupa
in i förhöstnatten
hör jag åter den djupa
tonen från marker och vatten
kalla till kult.
Först när det mörknar mot höst
känner jag blodet rysa
hemlighetsfullt,
först när det mörknar mot höst
ser jag stjärnorna lysa,
kan jag värmas och frysa,
får oron röst.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
