Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Arnold Ljungdal, I folkton 1934; Sten Söderberg. Pengar, anmälda av Bertil Malmberg - Sara Bohlin, Vikande horisonter, anmäld av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
sina diatriber mot "millionärerna och de
rika” (en betecknande tavtologi, som går väl
ihop med bokens titel ”1 folkton”) och hela
hans politiska visdom koncentreras i några
dunkla antydningar om massans stundande
revolt, ”handlingens förrådda baner" och
”avräkningens dag”. Det var Ossianni Isson
som på sin tid deklamerade:
Människor bli gudar i storm och revolt.
Men sedan dess ha vi sett tillräckligt av
revolter för att veta, att de icke äro några
entydiga företeelser, som skalden endast behöver
åkalla i största allmänhet och bruka som
teatraliska diktfinaler för att läsaren skall
förstå vad frågan gäller.
Felet med Ljungdals politiska lyrik är
uppfattningens konventionalism, böjelsen för
vissa stereotypa tankar och loci communes.
1 själva verket är denna revolutionsromantik
mycket abstrakt, nästan akademisk, och man
beklagar detta både av det skälet, att en
poli-tisk-social lyrik med rötter i den mångfaldiga
verkligheten alltjämt är ett ouppfyllt
önskemål, och därför att ingen kan missta sig på
Arnold Ljungdals allvar lika litet som på
hans talang, vilken är betydande nog att
åstadkomma ett sådant poem som ”Episod i
fabriken” eller den andra av de två.dikterna
”Ur barndomen”, som jag tillåter mig citera
i dess helhet:
Sömnen, den tyste läkaren,
nalkas vår bädd i fotsid mantel.
Han pressar sakta
sin kloroformmask mot vårt ansikte
och säger med tvingande stämma:
andas djupt — sov.
Men vi vill inte sova än.
Vi vill inte släppa taget
om vår trygga verklighet
för att hjälplösa glida bort
i drömmarnas skuggvärld.
Ängsligt trycker vi trähästen
mot vårt bultande hjärta.
Men han som kommer
löser milt
våra händers grepp,
han virar vår tanke
i sin mjuka vadd
och leder oss motståndslöst
ut i det ovissa.
Även Sten Söderbergs diktbok har sin
socialistiska tendens. Den handlar, som del
framgår av titeln, om pengar, om det gemena
i att äga pengar och det beklagliga i att sakna
pengar. En skeptisk-satirisk ton genomgår
samlingen. Denna är formellt mycket
ofullgången, men ett och annat poem saknar icke
epigrammåtisk skärpa, och det är icke
osannolikt, att man i framtiden kan få anledning att
utförligare dröja vid Sten Söderberg som
tidskritiker och poet. Bertil Malmberg
Versfloden
Sara Bohlin: Vikande horisonter. Holger
Schildt. 2: 75.
Hilding Jacobsson: Cello. Norstedts.
2: 50.
Joel K un dt: Den gröna muren.
Söderström. Helsingfors. Fmk 45: —.
Sekel Nordenstrand: Vi. Holger
Schildt. 2: 75.
AkkeKumlien: T rädel. Norstedts. 3: 50.
Lorenz von Numers: Svart harnesk.
Söderström & Co. Fmk 30?—.
Edwin Eriksson: Nödår. Bonniers. 2: 75.
R. R. Eklund: Värld från veranda. Holger
Schildt. Helsingfors. Fmk 35:—.
Josef Oliv: Mörk tid. Bonniers. 2: 75.
Olle Svensson: Som mitt liv. Wahlström
& Widstrand. 3:75.
J onathan Reuter: Dikter från land och
strand. Söderström & Co. Fmk 45:—.
Ida Granqvist: Från fjällvidden.
Bonniers. 1: 75.
Ragnar af Geijerstam: Livets väg.
Hökerbergs. 3: 50.
Nils Bolander: 1 stenbrottet.
Diakonistyrelsen. 2: 25.
Magda Bergquist: Ett hjärtas sånger.
Holger Schildt. 3: 75.
Börjar man icke efter hand tröttna på den
fria versen, sådan den produceras i
heka-tomber av diktsamlingar, monoton och
mekanisk, fabriksmässig och schablonartad?
Principiellt är naturligtvis den fria versen
likvärdig med den metrisk-strofiska. Praktiskt har
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
