Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Berit Spong, Slottet på rullgardinen, anmäld av Margit Abenius - Astrid Väring, Släkten, anmäld av Margit Abenius - Sigrid Boo, Alla tänker på sig —..., anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
lopp; man stöter på dem och man tänker:
här har varit något. De äro klara, åskådliga
och ändå gåtfulla, så att man ryser för dem
som inför något trolskt.” — I den sista
novellen, en av de bästa, berättar Berit Spong en
saga om fångenskap och befrielse. Den
duktiga lärarinnan Nanna Markusson förstod
alltid hur hon skulle skicka sig, och hon kunde
och visste mer än de flesta: alla bibelspråk,
räknetabellerna, floder, städer, årtal, verser
och nottecken och varven i strumpa och häl —
men det var som förgjort för henne att nå
kontakt med skogsbobarnen, hon kunde inte
släppa till av sitt eget. Hon behövde ett
befrielseord, och det fick hon. Berit Spong
berättar historien underfundigt och lätt men
i stramt förtäljande infattning: ”En gång för
länge sedan bodde det på Östgötaslätten en
rik bonddotter, och hon var också mycket
klok och begåvad.”
”Släkten” av Astrid Väring är en
romantiserad kulturhistorisk skildring från
Västerbotten, förlagd till adertonhundratalets
tidigare decennier. Dess hjälte är en bondson
som blev gårdfarihandlare och sedan vann
borgerskap och rådmans titel och värdighet
i den lilla västerbottniska kuststaden, gifte
sig, blev en burgen storkarl, levde, handlade
och födde barn. Romanen bygger tydligen
på stor lokal- och sakkännedom och
grundliga studier i gamla protokoll och dokument.
Författarinnan fördjupar sig med verklig
glädje i realia. Man får bilder ur den lilla
stadens liv och utveckling och får veta hur
det gick till på lappmarknaden, i boden och
köket och en kardmakares verkstad, får följa
en dåtida högmässa och lyssna till
trohjärtade rim och gamla sägner om ryssarnas
framfart i staden. I sitt krönikemönster har
Astrid Väring vävt in — såsom rosor och
blader — romantiska motiv ur de ungas
kärlekshandel :
Det gängade sig tvä Flickor åt rosendelund
att plocka de blommorna så röda,
den ena hon war så hjärteligen glad,
den andra war af sorgen bedröfwad.
”Släkten” riktar sig till sakligt och
kulturhistoriskt intresserade läsare, som tycker om
en trygg och glad berättelsetakt. Till några
utförliga kommentarer ger romanen för övrigt
inte anledning.
Föreställningen om ett allmänt och
gemensamt skandinaviskt skratt över samma bok
och sådana förlagsupplysningar som att
författaren just nu vistas ”på popularitetens
tinnar” verkar gärna fördystrande, och det
är på grund av en sådan skratt- och
popu-laritetshämning som anmälaren är i stånd att
bedöma Sigrid Boos senaste som om det vore
en debut. Den befinnes då vara graciös och
lustig och löjet mera gäckande lätt än
påträngande. Inom sin speciella sfär måste
Sigrid Boo verkligen ha gnistan, ty hon
genomför i alla situationer med den naturligaste
konsekvens samma milt hjälplösa galghumor
och skratt-gråt-leende självhävdelse som
musikaliskt anges i titeln: ”Alla tänker på sig —
det är bara jag som tänker på mig.” —
En liten flicka, som ännu inte hade lärt sig
superlativers användning, brukade uttrycka
sina förtjusningar och komplimanger på detta
sätt: alldeles för bra, alldeles för gott,
alldeles för snäll. Så småningom blir väl Sigrid
Boos fars alldeles för lustig. Att man lätt kan
tröttna på hennes spirituella detaljsinne har
man också på känn. Men på det hela taget
förstår man innerligt väl paret Klaus och
Haldis’ förtvivlade försök att hävda sin på ett
komiskt sätt identiska personlighet, bestående
av två sammanslagna
mindervärdighetskom-plex, mot den gråa norska småstaden, där
gatorna heter Sigurd Jorsalafars gate och
Erling Skakkesgate och det blåser kallt, kallt
väder ifrån sjön. Utgångna ur idealistiskt
betonade hem och formade av ett
uppfost-ringssystem, som har renodlat alla snälla och
undergivna, hyggliga och medgörliga
egenskaper på bekostnad av dem, med vilka man tar
sig fram här i världen, måste de charmfulla
älskande i alla situationer dra, det kortaste
strået, utåt uppträda med fjolligt älskvärda
leenden, inåt med ”knivskarpa reflexioner”.
När de efter ett påtvingat släktbröllop, där
blommorna har måst placeras i handkannor
— definitivt bevis på ett lyckat bröllop! —
åker hem i bilen med resterna av ett par kilo
risgryn kliande efter ryggen och i skorna, får
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
