Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sigrid Boo, Alla tänker på sig —..., anmäld av Margit Abenius - H. P. Matthis, Nya människor, anmäld av Th. N. - Moa Martinson, Sallys söner, anmäld Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
man ingen dålig sensation av denna världens
förtryck.
En gäckande fars, som oupphörligt snuddar
vid något allvarligt. Margit Abenius
Nya människor
Henry Peter Matthis: Nya människor.
Natur och Kultur. 5: 50.
Man kan naturligtvis göra en hel del
anmärkningar mot Henry Peter Matthis’ senaste
bok, ”Nya människor”, vilken utgör tredje
delen i den romancykel eller kanske rättare
sagt jätteroman, som han påbörjade för fem
år sedan och som tydligen ännu inte nått sin
avslutning. Man kan till exempel påpeka att
karaktärsteckningen på vissa punkter inte är
alldeles övertygande. Framför allt gäller detta
huvudpersonen, rektorn vid Munga högre
folkskola, kommunalpampen, socialistledaren
doktor Florin, hela Mungas faktiske diktator. Han
får astmatiska attacker, när han går uppför
backen till sin villa, men han kan skrika ut
sina brusande ordkaskader i timslånga
anföranden utan att bli mer än litet röd i
ansiktet. Han är något slags övermänniska, som slår
sin hustru och förför sin svägerska i halvt
perversa anfall av vansinnig maktlystnad.
Förmodligen har författaren därmed avsett att
göra honom riktigt livslevande, ge honom kött
och blod, men man har svårt för att vara med
på noterna. Man kan vidare anmärka på att
författarens iver att få allting utsagt stundom
driver honom för långt. Dialogen förlorar sig
i teoretiska resonemang av sådan flykt, att
man inte ens tilltror de tränade dialektiker
som här för ordet, en dylik anspänning av
tankeförmågan i vardagslag. Det blir som en
boxningsmatch i tungvikt. Man sitter ibland
och önskar, att det ville inträffa något lustigt
intermezzo, som för en stund bröte av den
alltför spännande närkampen. Men en idealist
kan inte också vara humorist, man får ha
måttliga pretentioner.
Att man framställer sådana invändningar
och önskemål visar emellertid att man är
imponerad. Det är ett respektingivande arbete
författaren presterat. Han har inte bara med
sällsynt objektivitet skildrat en fas i de senare
årens industriella depression och dess sociala
4. — B. L. M. 1.
följdföreteelser utan också gett en bild av det
”psykologiska läget” inom olika kategorier
och klasser av befolkningen i vårt land. Han
har inte nöjt sig med kritik av brister och fel
i system och inom organisationer utan velat
påvisa en positiv möjlighet. Han tror på den
”nya människan”, en människa med samvete
lika med sammedvetande, gemensamhetskänsla
solidaritet. Hon är förutsättningen för det nya
samhället, det är inifrån förändringen måste
ske, innan världen kan bli bättre. Om hans
sympatier tycks stanna på arbetarsidan, är det
inte därför att han är blind för motpartens
goda sidor och det berättigade i många av
dess synpunkter, ulan därför att han finner de
andra bättre beredda att forma sig efter nya
ideal. Hans sociala patos är endast en del av
hans mänskliga.
Denna tänkbara utveckling illustreras av
rektor Florin. Han är av naturen och genom
omständigheterna en maktmänniska med
tyranniska fasoner, men han bär på en skuld, han
har ett samvete. Det är detta han försöker
skaka av sig för att kunna behålla sin
position, men det blir honom till slut för starkt,
han måste bekänna sin skuld och lämna sin
plats åt de ”nya människorna”. Tyvärr, måste
man säga, förefalla dessa att vara alltför
renhjärtade i sin idealitet för att kunna föra
striden till slut med samma våldsamma kraft
som gett honom framgången. Men det återstår
att se i den eller de delar av Matthis’ arbete
som återstår. Th. N.
Sallys söner
Moa Martinson: Sallys söner. Roman.
Bonniers. 5: 25.
Vi minnas från ”Kvinnor och äppelträd”,
att vildfågeln Sally, Tattar-Frans’ kvinna, lät
sig infångas av den rike Videbonden. I Moa
Martinsons nya bok bevittna vi, hur
vildfågeln slår sina vingar blodiga mot
äktenskapets bur, medan hon söker locka till sig
sina ungar, som redan flugit ut i världen. Det
är inte lätt att tämja ett sådant de fria
rymdernas barn, som endast i en tillfällig
stämning låtit sig tagas. Det obändiga och
upproriska sinnet finner sig inte till rätta i den
loja välmågan och överflödet. Livet i Liter-
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
