- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Januari 1935 Årg. 4 Nr 1 /
50

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Moa Martinson, Sallys söner, anmäld Holger Ahlenius - Elswig Thunberg, Mitt hem är min borg, anmäld av M. A.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

Johans stuga var hårt men fritt; hos
Videbonden är det bekvämt men bundet och grått,
och den som förr med kraft förde de fattigas
och betrycktas talan finner ingen ro i sitt eget
välstånd eller i att sköta Videbondens barn.
Samvetet viskar, att hon sålt sig, och — det
bittraste av allt — hennes egna barn kväda
samma visa, de halvt skämmas för sin mor.

Ungarna, ja. Även i deras ådror rinner
blodet hett. Det är bara Edit, dottern, som
slår sig till ro, frälst och egenrättfärdig.
Sönerna däremot föra sin livskamp vidare,
och ett par av dem möta döden —
proletärens hårdhänta, vardagliga död —,
fabriksarbetaren genom maskinernas blodiga bett,
ungdrängen hos fiskarfolket i skärens kalla
och hårda famn. En av dem försvinner ute i
stora världen, Bruno, parisaren och gigolon,
den enda av bokens figurer man har svårt
att tro på. En annan åter, Gunnar,
lantarbetarnas duglige talesman, blir i blodets yra far
till idiotflickan Lintans barn, rymmer från
bygden och är nära att gå under bland de
tusende hemlösa i storstadsträsket, varifrån
hans moder en gång kommit, men han räddas
åter till jorden och livet, dock inte av Sally
utan genom en ung kvinna på hennes gård.
Den enda hon lyckats få till sig är sin mor,
den gamla lumpsortererskan från
pappers-massefabriken i södra förstaden, och berövad
sina ungar, förtvivlad och tomhänt, andas
vildfågeln ut, då hon skall föda Videbondens
barn.–––-—

Moa Martinsons nya bok är nyckfullt
komponerad och lägger väl inga nya drag till
hennes robusta och grovhuggna men redbara
författarfysionomi. Men den verkar alltigenom
äkta och självupplevd och skiljer sig
därigenom förmånligt från de så att säga
etnografiska allmogeskildringar, som hos oss så
ymnigt författas av välvilligt iakttagande
stads- eller överklassdamer, och som så varmt
omhuldas av den akademiska kritiken. Moa
Martinson vet, vad hon talar om, och hos
henne blir jord- och stadsproletärernas liv
aldrig ”intressant ’ såsom för den med besk
humor skildrade "agronomen”, i vars
litterära planer hon tycks ha satiriserat just denna
litteraturarts syn på lantbefolkningen. Själv
är hon däremot lika hemma bland bygdernas
jordbrukare och vildsinta lösdrivarfolk som

bland storstadens arbetande eller arbetslösa
proletärer, och hon är förtrogen med
kroppsarbetet i alla dess former. Det är saft och
must i vad hon skriver, jorddoft och
fattig-mansluft i genuin förening. Hos henne finner
man ingen fadd och falsk idealisering av det
som i verkligheten är hårt, skrämmande och
rått, och det finns scener i hennes bok som
närma sig det outhärdliga, till exempel
barnen som plåga sin lille idiotiske bror som ett
hjälplöst djur. Och här är verkligen en punkt,
där inte ens Moa Martinson vågar se
sanningen i ögonen: vetenskapens rön angående
avkomlingarna av idioter, som näppeligen
låta sig pratas bort som här sker. Men annars
väjer hon inte för någonting, och det blir
i sista hand en personlig sak, om man anser
detta vara en förtjänst eller inte.

Holger Ahlenius

En svensk
familjeroman

Elswig Thunberg: Mitt hem är min
borg. Gebers. 6: 50.

”Mitt hem är min borg” är en förträffligt
berättad realistisk familjeroman som till
uppslag och handling påminner något om
Elizabeth Sprigges ”Viljan att leva”. Men den
engelska romanen verkar i all sin älskvärdhet
rätt konventionell; det finns mer intensitet och
perspektiv i den svenska.

Romanen börjar dramatiskt med en skarp
telefonsignal, som skär genom den
morgonsovande familjen Almgrens våning. Telefonen
meddelar, att Elisabet är död. Det är inget
oviktigt meddelande. Elisabet förblir, fastän
död, bokens osynligt drivande kraft. Som
maka, mor, fostermor, syster, faster och vän
har hon stått i viktiga relationer till alla
romanens människor, och genom sin vitalitet,
sitt goda hjärta, sin nyfikenhet, sin lust att
aktivt ingripa i andras leverne har hon betytt
mycket för dem alla. Eftersom hon har dött
barnlös och förmögen blir också testamentets
öppnande med donationsbrev till de unga en
revolutionerande händelse. När romanen är
slut har en mängd yttre, men framför allt inre,
omvälvningar skett i familjens liv: en son

50

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 16:17:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-1/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free