Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Paul Valéry, Prosastycken, anmäld av S. S—e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Valéry översatt
Paul Valéry: Prosastycken. Valda och
översatta av Elsa Thulin och Ivar Harrie.
Gebers. 7: —.
Gebers förlag annonserar sitt urval ur Paul
Valérys författarskap som ”en litterär
händelse”. Det är alldeles på sin plats. Man måste
uttrycka sin glädje över att ett svenskt förlag
vågat för svensk publik presentera en så
ytterst exklusiv författare som de senaste årens
stående franske nobelpriskandidat.
Valérys lyrik är förmodligen oöversättlig
— om icke Hjalmar Gullberg någon gång
skulle vilja göra ett försök. I det nu
meddelade urvalet återfinner man heller icke
Valérys klassiska och mest personliga skrift
”Monsieur Teste” med dess underbara
följd-skrifter. Orsaken är möjligen den, att
”Monsieur Teste” kommer att i en framtid utsändas
separat. Däremot finner man till sin glädje,
att översättarna tagit med båda de platonska
dialogerna ”Själen och dansen” och
”Eupa-linos”. De äro för långa för att kunna
meddelas i sin helhet, men man har funnit en
lycklig medelväg genom att översätta de viktigaste
partierna och meddela de mellanliggande i
korta referat.
Av Valérys skarpsinniga tidsstudier finner
man här några ytterst representativa. Ett
fragment ur ”La crise de PEsprit” inleder
samlingen och fortsättes naturligt av ”Notes sur
la grandeur et décadence de 1’Europe”.
Därefter kommer ett stycke ur Valérys kanske
lätttillgängligaste skrift, den fina boken ”Regards
sur le monde actuel”: den skarpsinniga
utredningen av den historiska vetenskapens
metodik. Det ödesdigra är ju, att den nyckfulla
historieskrivningen, som endast omfattar en
del av verkligheten, i så hög grad påverkar det
politiska handlandet: ”Det är troligt, att
Ludvig XVI icke skulle ha dött på schavotten,
därest ej Karl I före honom gått samma öde
till mötes.” En intressant synpunkt är, att
historieskrivningen nästan aldrig får med de
företeelser, ”vilka på grund av sin långsamma
tillblivelse gått samtiden omärkligt förbi”. En
händelse, som behöver ett sekel för att
avteckna sig, figurerar icke i några historiska
aktstycken; så är till exempel fallet med den
väldiga roll staden Paris spelat i Frankrikes
historia efter revolutionen. Ett annat exempel
är elektriciteten och dess.utnyttjande —
givetvis ett faktum av större historisk vikt än de
flesta slag och freder. Valérys slutpåstående
förefaller obestridligt: ”Samma individ, som
kan tänka fysik och biologi med tankeverktyg,
jämförliga med precisionsinstrument, tänker
politik med tillhjälp av grumliga termer,
skiftande begrepp och illusoriska metaforer.”
Högst i hela boken stå emellertid de
betraktelser om ordning och frihet som Valéry i
knapp form meddelade i sitt företal till
”Lettres persanes”. Det är skada, att
översättaren här har använt den korrumperade
texten i ”Morceaux choisis” och icke gått till
originalet; några besvärande missförstånd ha
därigenom insmugit sig. Den korta
karakteristik av Montesquieu och hans samtid, som
meddelas i det sista avsnittet av dessa
anteckningar, är annars ojämförlig — Levertin
skulle ha beundrat den.
Av Valérys rent litterära anteckningar
meddelas här griftetalet över en fabel, mötet med
Mallarmé — besvärad av en enstaka
felöversättning av ordet ”diviser” — samt det relativt
okända Goetheföredraget 1932. Utom de redan
omtalade prosadialogerna återfinner man
slutligen i volymen några prosadikter, som torde
vara nyheter även för dem som annars följt
Valéry; de äro även i sin svenska form
underbara.
Denna förnäma bok — i intellektuell kultur
givetvis överlägsen allt annat på höstens
bokmarknad — har på ett ypperligt sätt
sammanställts av fru Elsa Thulin och doktor Ivar
Harrie. En genomgång av översättningen ger
vid handen, att fru Thulins översättningar,
genomsedda av doktor Harrie, äro utan fläck.
Harries egna översättningar äro givetvis gjorda
med denne ypperlige författares hela kraftiga
och ädla stilkonst. Lustigt är att iakttaga, hur
fyndigt översättaren försöker rädda meningen,
även när han uppenbarligen har använt
förstörda och meningslösa texter. (Raden om
”kroppens kvävda skri...” i första stycket
av tankarna om ordning och frihet har
uppkommit genom att i ”Morceaux choisis” ordet
”seule” kommit att bli ”voix”! I samma
kapitels andra avdelning har Harrie översatt
en fullkomligt obegriplig mening utan att
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
