Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Paul Valéry, Prosastycken, anmäld av S. S—e - Hervey Allen, Anthony Adverse, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
märka att den i ”Morceaux choisis” förlorat
exakt en hel rad, varför han kommit att
skriva: ”Det är oumbärligt för
samhällsordningen, att människan alltid känner sig på
ett hår när att förtjäna namnet människa”
i stället för det riktiga: ”...känner sig på
vippen att bli hängd, just då hon är på vippen
att förtjäna detta straff”.) Det är skada, att
Harrie har en viss motvilja mot att
kontrollera sina hugskott. Emellertid måste det
uttryckligen inskärpas, att båda översättarna i
stort sett glansfullt löst sin uppgift. Oerhört
svåra fällor ha undgåtts, och språket är
genomgående av högsta klass. Det är alltså
i en fullt värdig dräkt Paul Valérys ädla
prosa för första gången framträder för svensk
publik. S. S—e
Anthony Adverse
Hervey Allen: Anthony Adverse. I—
III. Översättning från engelskan av Gösta
Attorps. Norstedts. Pris per volym 7: 50.
Till sitt omfång är ”Anthony Adverse” en
av de största romaner, som någonsin skrivits.
I den något förkortade svenska upplagan
mäter den drygt 1 400 sidor, och dessa sidor
äro som halvannan normal romansida.
Formatet är alltså ungefär detsamma som på
Tolstoys ”Krig och fred”. Enbart att
sammanställa det antal ord, som kräves för ett dylikt
utrymme, är en arbetsprestation av rang, och
om man därtill besinnar, att författaren hela
tiden rört sig i historisk tid och måst bygga
varje del av framställningen på för
ändamålet speciellt förvärvade geografiska och
kulturhistoriska kunskaper stegras respekten
till förundran. I en artikel i detta häfte
berättar Hervey Allen själv om dessa sina
forskarmödor, och var och en kan därav se, att han
inte precis fuskat ifrån sig arbetet. Romanen
är i allt vad det historiska angår också mycket
övertygande; det är endast i undantagsfall,
som man finner någon detalj en smula
apo-kryfisk. Man lär sig en hel del av ”Anthony
Adverse” om hur människor på bägge
halvkloten åto, drucko, klädde sig, roade sig och
färdades under tidrymden 1775—1825. Man
får också då och då klara vyer av städer och
landskap, lika genomstuderade som samtida
stick. Man får vidare till livs en visserligen
ofta ytterst förenklad kurs i tidens filosofiska,
ekonomiska, sociala och politiska
utvecklingshistoria. I synnerhet har författaren bemödat
sig om att skildra tidens ekonomiska liv med
tonvikten lagd på nyorienteringen efter franska
revolutionen.
Det torde inte vara någon tvekan om att
Hervey Allen vid påtagandet och
fullbordandet av sitt gigantiska värv främst drivits av
forskarintresset. Att omsätta en så väldig
kulturkrönika i dikt torde för de flesta vara en
hopplös uppgift, och tydligt är att inte Allen
rått med den. Hans verk saknar den episka
resningen, den klara organisationen, som
skulle ha förmått göra kolossen till ett
pro-portionerligt verk. ”Anthony Adverse” är icke
en roman utan ett helt radband av romaner,
och var och en av dessa romaner består i sin
tur av ett radband av episoder. Karakteristiskt
är, att romanen tar slut liksom av våda:
hjälten hugger sig i foten och förblöder. Det
är ett symboliskt yxhugg — liksom så mycket
annat i boken är symboliskt — ty det
markerar, att händelsekedjan huggs av, när till
och med författaren finner att den blivit lång
nog.
Genom sin serieteknik har Allen kunnat nå
sitt syfte att ge en rundmålning av halva
jordklotet under en bestämd tid, börjande med
Frankrike under 1’ancien régime och
slutande med pioniärtidens Nordamerika. Men
ett mänskligt och episkt sammanhang åt
exposén har han icke förmått ge. Klädde
man av romanen de briljanta men vidlyftiga
detaljbeskrivningarna, skulle man få kvar en
händelseresumé, där konstruktionen och de
följetongsmässiga ingredienserna skulle vara
mycket iögonfallande. ”Världen är liten”,
säger man visserligen ofta vid ett
egendomligt sammanträffande, men ovisst är om den
någonsin tett sig så i detta speciella avseende
liten som i Hervey Allens roman. Trots att
hjälten företager en av de mest omfattande
odysséer, som någon verklig eller fiktiv
person någonsin företagit, och oavbrutet byter
land och världsdel, dyka ideligen genom
egendomliga sammanträffanden samma personer
upp. Även om vi bortse från den demoniske
Don Luis, Anthonys onda genius, vilken
möj
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
