Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hervey Allen, Anthony Adverse, anmäld av Georg Svensson - Kristmann Gudmundsson, Livets morgon; Hvite netter, anmäld va Th. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ligen i denna dystra egenskap må ha lov att
ständigt korsa hans vägar, så blir det mer än
nog kvar av egendomliga möten. Icke minst
gäller detta kvinnorna i Anthonys liv. De äro
tre till antalet, men han upplever genom
slumpen tre förhållanden med vardera av dem
på så olika platser som Livorno, Kuba, Paris,
Amsterdam, Madrid, New Orleans och Mexiko.
Det torde också kunna betecknas som
anmärkningsvärt, att en man hinner med att först
förlora tre ungdomskärlekar och senare i livet
få barn med en av dem och gifta sig med de
två övriga. Denna benägenhet att låta
slumpen ta hand om händelseförloppet har ej
blott spelat diktaren utan även
kulturhistorikern Allen vissa spratt. Det är sålunda
knappast trovärdigt, att ens en sådan
universalmänniska som Anthony Adverse skulle ha
turen att sammanträffa med så många av sin
samtids berömdheter.
Dessa anmärkningar kunna synas småaktiga
och skulle utan tvivel även ha varit det, om
det gällt en historisk äventyrsroman i stil med
”De tre musketörerna’’ eller ”Fältskärns
berättelser”. I dylika verk är det berättelsens
dynamik och den konstfärdiga hopflätningen av
människoöden, som är själva syftet. Ät dem
hänge vi oss med all vår inneboende naivitet,
vi säga farväl till verkligheten och låta oss
ryckas med av sagans trolleri. Men Hervey
Allen har icke låtit sig nöja med att skriva
blott en historisk saga. Han har efter mönster
av de stora pikareskromanerna velat ge dels
en stor kulturhistorisk skildring, med vilket
han har lyckats bra, och dels en psykologisk
uppfostringsroman, med vilket han har lyckats
sämre. Den första boken, som berättar den
tragiska förhistorien till Anthonys födelse, är
helt enkelt lysande gjord i äkta Dumasstil
med fart, färg och spänning. Men så snart
Anthony kommit till världen och börjat få
ett medvetande, i vilket en hel tid skall
speglas, får romanen en pretention, som den
icke förmår leva upp till. Om författaren
begär, att läsaren skall uppfatta hans hjälte
som en komplicerad natur, en verklig
människa, måste han också finna sig i att läsaren
av författaren begär, att denna människa
genomgående skall få förbli ett psykologiskt
objekt och icke närhelst det passar enbart en
vehikel, med vilken skildringen kan färdas
dit författaren — av för människoskildringen
ovidkommande skäl — önskar att den skall
förläggas. Denna dubbelhet i syftet har haft
olyckliga följder ej bara för Anthony Adverse,
som aldrig får bli en levande människa, utan
för hela romanen, som läsaren snart nog
förlorar handlaget med. När man märker — och
det sker redan i andra delen — att boken
saknar en inre enhet och i själva verket är en
enda väldig anhopning av stoff, förlorar man
intresset för den som roman och flanerar i
fortsättningen vidare som i ett överfullt
museum, betraktande vad man har lust till
och negligerande resten. Så blir behållningen
av ”Anthony Adverse”” en utmärkt upptakt
och i fortsättningen enstaka scener och bilder,
som man icke glömmer, därför att de äro sä
riktigt uppfattade och så livligt berättade.
Men om någon skulle fråga, varom romanen
handlar, så vet jag åtminstone en, som skulle
bli svarslös.
Översättningen av Gösta Attorps kan icke
nog berömmas. Den förtjänar att sättas upp
som ett knappast överträffligt mönster av flit,
kunskap och stil. Georg Svensson
Drömmen om lyckan
Kristmann Gudmundsson: Livets
morgon. Holger Schildt. 5: 50.
— Hvite netter. Aschehoug & Co. Oslo 1934.
Kristmann Gudmundsson har, om man får
tro förlagsreklamen, ”redan vunnit
världsrykte och blivit översatt till de flesta
kulturspråk”. Uppgiften förefaller en smula vag,
och jag betvivlar, att den egentligen vare sig
imponerar eller intresserar. ”Världsrykte” kan
naturligtvis betyda olika saker, men man
tänker sig ju gärna någonting i stil med Greta
Garbo, Ford eller Selma Lagerlöf. Det är
snarast en björntjänst mot författaren att
presentera honom med dylika fraser. Den litterärt
intresserade publiken låter knappast övertyga
sig. Den skulle säkerligen vara mera tacksam
för några fakta och data: vem författaren är
och vad han uträttat.
Tyvärr kan anmälaren i detta speciella fall
inte heller stå till tjänst med annat än
gissningar, men Kristmann Gudmundssons sista
bok, ”Hvite netter”, har med all säkerhet
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
