Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Kristmann Gudmundsson, Livets morgon; Hvite netter, anmäld va Th. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ganska starka självbiografiska anknytningar,
och man kan därav dra den slutsatsen, att han
är en man i trettiofemårsåldern. Sin barndom
och ungdom tycks han ha tillbragt bland
fiskarbönderna på Islands sydkust, där han
hört de gamla sagorna förtäljas, deltagit i
eller åtminstone på nära håll bevittnat
befolkningens hårda och farofyllda kamp för
tillvaron. Efter slutad skolgång, en tid som
tydligen berett den begåvade men fattiga
ynglingen alla de förödmjukelser ett romantiskt
hjärta behöver för att hårdna till
stridsberedskap, har han gett sig ut för att erövra
världen. Och nu är han alltså på god väg att nå
det målet. Han debuterade på norska 1926 med
”Isländsk kjærlighet”, och sedan dess har han
troget presterat en bok om året. ”Livets
morgen”, som nu översatts till svenska, kom ut
1929.
Haldor Bessason heter bokens hjälte. Det
är en fräck och munter karl, stark och djärv
som ingen annan, en självskriven ledare.
Sagornas hövdingar har säkert haft sin del
i konceptionen av hans gestalt, och den stolta
Salvör, som han lovat sin tro, är av samma
materia.
Haldor kommer en dag hem med en annan
kvinna till gården. Varför han bär sig åt på
det sättet, lyckas författaren inte riktigt
förklara för oss, för Maria är en alltför
obetydlig varelse för att passa i stycke med Haldor.
Salvör slår honom i ansiktet med
trohets-bältet, som han gett henne, och går sin väg.
Handelsföreståndaren i Vågen har friat till
henne länge, och nu tar hon honom, därför
att han kan ge henne makt att hämnas. Haldor
behöver kredit på varor och redskap, men hon
ser till att han inte får mer än så mycket att
han kan uppehålla livet. Långsamt men säkert
suger hon från honom välståndet. En dag
kommer han också bokstavligen på knä.
Under vinterfisket stormdrivs hans båt och
slås sönder mot stranden. Efter några
fasansfulla dygn på en avsats i de nerisade
klipporna lyckas Haldor hugga sig väg uppför
branten och skaffa hjälp till kamraterna, men
hans fotter förfryser och benen måste
amputeras. Benstumparna blöder i stövelskaften,
när han hasar sig fram, men det är alltjämt
han som är skeppare vid fisket. I båt får han
ju sitta.
Salvors son Ragnar förälskar sig emellertid
i Haldors dotter Gunna, och nu får Salvör
tillfälle att slå sitt hårdaste slag mot den hatade
krymplingen. Hon avslöjar hemligheten med
sonens börd för denne, som alltid gällt för
och trott sig vara handelsföreståndarens son,
och tvingar honom att fara sin väg. Haldor
vet ingenting om sitt faderskap, och hans
ålderdom förmörkas av medvetandet om att
hennes ondska sträcker sig också efter barnens
lycka. Det ljusnar till sist. Han får veta
sammanhanget, när Ragnar kommer hem igen.
Och när barndomsvännen, som tog ifrån
honom hans ungdoms älskade, kommer på
besök och talar om att det i alla fall var
honom, Haldor, hon hela livet hade älskat,
finner han ett slags tröst för den lycka han
fått försaka.
Man blir aldrig riktigt övertygad om att en
man som Haldor skulle ha låtit lyckan gå sig
ur händerna på det sätt som skildras, och man
tror inte heller på att han går och tittar uppåt
jökeln och drömmer om renhet. Det är billig
symbolik. Men det finns scener och situationer
i romanen som är skildrade med åskådlig
kraft, händelse följer på händelse i raskt
tempo, några av bifigurerna är återgivna med
humor, och landskapet, naturen målas upp till
en verkningsfull bakgrund i breda och
kraftiga drag.
I ”Hvite netter” spelar landskapet en vida
mera framträdande roll. Man kan nästan få
för mycket av allt det lilavita som breder
sig över bergstopparna på Valur Hamars
fäderneö. Den numera berömda professorn
och författaren är på hemväg med sin
framgång för att uppsöka lyckan i Akravik, där
han lämnade den för fjorton år sedan. Han vet
visserligen att Margareta har gift sig med en
annan, sedan hon tröttnat att vänta på honom,
men han måste ändå hem. måste försöka att
återfinna vad han förlorat under alla dessa
hårda år. Det är drömmen om lyckan med
henne, som har hållit hans mod uppe, samma
dröm som gav Haldor Bessason kraft. Kanske
allting ännu kan repareras. Hänsynslöst driver
han sin vilja igenom med fru Margareta, men
bara för att åstadkomma ofärd och finna att
hon inte längre kan skänka honom den lycka
han drömt om mer än för stunden. Han finner
den på annat håll i stället, och det är tydligen
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
