Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Paul Frischauer, Prins Eugen, anmäld av Gösta Attorps - Jane Oliver och Ann Stafford, Mellan 9 och 6; Joan Kennedy, Hustruns syn på saken; Norah James, Sex dar i veckan; Irmgard Keun, En av oss, anmälda av Th. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
en på fall, kunna vända sig mot väster, litet
manstarkare till sitt följe än sist, och rentav
få den store i Versailles att nådigt observera
att man fanns till.
Det tog sin tid innan Eugen nådde dit. Han
färdades till Höchstädt som Odyssevs till
Itaka: räknade och vägde, vakade när de
andra sovo, kalkylerade med vindars nycker
och människors fåfänga, gjorde sig behaglig
för de mäktiga, alltid iakttagande, aldrig
lämnande något åt slumpen, fylld av det
närvarande och besatt av ett mål som låg långt
bortom horisonten. Han hade diverse cykloper,
större och mindre, att göra upp räkningen
med, och det var frisk åtgång på männen
omkring honom, innan han till slut kunde
omgördla sig till den sista striden. Han hade
att dras med österrikisk indolens och
habs-burgsk slentrian. Livet igenom led han av
ohälsa och depressionstillstånd. ”Jag skulle
hellre tjäna på galärerna än här”, sade han.
Han hann bara med en enda sak: att arbeta;
och det var inte ett arbete i lust och glädje
utan under plågsam och oavlåtlig oro.
Han hade börjat som desperado och streber,
ute för att till sist, om ödet var nådigt, få
läska sin hämnd; men han steg fort, inte bara
i graderna. Efter en del år var han inte längre
legosoldat utan Österrikes klippa: han hade
tagit ansvaret, utan tanke på prutmån,
sinnes-jämvikt och nattsömn. Wienarna drucko
heu-riger i Grinzing, och han satt över kartor och
rapporter. När Ludvig XIV var besegrad,
kände han ingen lust att tvinga honom på knä
och låta honom smaka förödmjukelsen. Han
ville ge honom en resonlig — och för
Österrike tillfredsställande — fred. Ty han var
aristokrat, inte bara till börden, och han
kunde kanske ha sagt något i stil med
Balders-prästens:
Ett offer vet jag som är gudarna mer kärt
än rök av offerbollar, det är offret av
ditt eget hjärtas vilda hat, din hämnd.
När Marlborough hade störtats och Eugen
befann sig i London, varnade man honom att
besöka den i onåd fallne. ”Ni inser väl”, sade
Eugen — och man skulle tro att han sade det
mycket stillsamt —, ”att jag nu inte i sorgen
och vedervärdigheten kan försumma en vän,
som jag under hans glans och lyckas tid
visade högaktning och beundran.” Han hade
inga illusioner kvar, men det fanns några
saker han alltjämt värderade, hederlighet
bland annat. Gösta Attorps
Kvinnans syn
på saken
Jane Oliver och Ann Stafford:
Mellan 9 och 6. Översättning av Ingeborg Essén.
Bonniers. 4: 50.
Joan Kennedy: Hustruns syn på saken.
Översättning av Anna Rudebeck.
Höker-bergs. 4: 75.
Norah James: Sex dar i veckan.
Översättning av Hans Langlet. Hökerbergs. 4: 75.
Irmgard Keun: En av oss. Roman om
självförsörjande. Översättning av Greta
Sjöholm. Hökerbergs. 4: 75.
De fyra böcker som sammanförts här ovan
är mer eller mindre uteslutande ägnade åt den
självförsörjande kvinnan och hennes
ekonomiska och erotiska problem i det moderna
samhället. Om ett par av dem kan man fatta
sig mycket kort. De tar på det hela med lätt
hand och efterlämnar inga spår, när man har
lagt dem ifrån sig.
Intrigen i ”Mellan 9 och 6” är den tunnaste
tänkbara: en ung dam av god familj, förlovad
med en blivande vetenskapsman, utrustad med
gott huvud och frisk aptit på livet, reser till
London för att skaffa sig plats och smaka
på, hur det känns att stå på egna ben, innan
hon definitivt slår sig till ro i äktenskapets
trygga hamn. Hon får anställning i ett större
affärshus, avancerar hastigt från vikarierande
maskinskriverska till personalchef och gifter
sig med en av direktörerna. Att hon inte gifter
sig med sin fästman, beror på att han ogillar
hennes moderna självständighetsidéer, vilket
utgör en, åtminstone anad, konflikt. Det hela
är rappt och trevligt berättat i en lätt ironisk
stil, och man får noga reda på, vad en ung
dam äter till morgon, middag och kväll.
”Hustruns syn på saken” är kort och gott
den att mannen inte har större rättigheter att
vara ute och ha trevligt med andra kvinnor än
hon själv med andra män. När han inte vill
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
