Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Jane Oliver och Ann Stafford, Mellan 9 och 6; Joan Kennedy, Hustruns syn på saken; Norah James, Sex dar i veckan; Irmgard Keun, En av oss, anmälda av Th. N. - Gustaf Fredén, Pär Lagerkvist, anmäld av A. L. - Hans Ruin, Gycklare och apostlar, anmäld av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
södern. Gilgi protesterar. Vad ska de leva på
sedan dessa pengar tagit slut? Hon känner
honom för väl, vet att de inte kommer att
räcka länge med hans hushållsmetoder, förstår
att hon sedan ska bli honom en börda, en
black om foten. Och mot det uppreser sig
hennes starka känsla för eget värde. Hon vill
inte att deras förhållande ska dras ner genom
yttre elände, hon vill inte bli bortkastad, hon
vill inte mista honom. Förhållandet tillspetsas
därigenom att hon blir avskedad från sin plats
och inte långt därefter finner sig vara i
gros-sess. Slutet blir att hon reser ifrån honom.
Hennes sunda kvinnliga instinkter har sagt
henne, att han inte är någonting att bygga
framtiden på, och det är ändå för den hon
lever. Läsaren lämnas i någon ovisshet om,
hur författarinnan tänker sig fortsättningen,
men man betvivlar inte ett ögonblick, att Gilgi
kommer att klara sig. Hon hör inte till dem
som går under, hon är egentligen inte alls ”en
av oss” utan en alldeles ovanligt käck och
duktig flicka, som tar sitt liv i egna händer,
vilket knappast torde vara det mest
utmärkande för flertalet kvinnor. Man skänker
henne sin odelade sympati och beundran. Vill
man veta skillnaden mellan kärlek och
erotik kan man läsa Irmgard Keuns bok å ena
sidan, ett par av de engelska böcker som
nämnts ovan å den andra. Varmed dock
ingenting må vara sagt om tyskt och engelskt.
Th. N.
Om Lagerkvist
Gustaf Freden: Pär Lagerkvist.
Studentföreningen Verdandis småskrifter n:r 371.
Bonniers. —: 85.
Att försöka väcka intresse för Pär
Lagerkvist hos den allmänhet som icke på egen
hand hittar fram till exklusivare diktare är ett
berömvärt företag. Lagerkvist är vår för
närvarande störste diktare; han äger en tyngd, ett
allvar och en lidelse som är sällsynt nog i alla
litteraturer. Hans konst är på en gång
egendomligt all jordisk och svenskt lokaliserad,
knuten till barndomens landskap och
levnadsförhållanden. Fredéns studie belyser
sammanhanget i Lagerkvists utveckling med lyckligt
vald utgångspunkt i hans barndomsmiljö,
järnvägsstationen, det pietistiska, tysta, stilla
hemmet, hans djupt rotade släktskap med
bönder, landsbygd, kärvt och enkelt allmogeliv.
I dessa tidiga intryck är Lagerkvists tro på
människan grundad, hans tro på människans
förmåga av godhet och modersliknande
kärlek. I dem är hans livssyn förankrad med sin
förening av häftiga och dikteriskt fruktbara
motsatser: jordiskhet och andlighet, realism
och mystik, begär och förnekelse. Lagerkvists
inspiration beror av extas och vision; likväl
får han ofta fram en skönhet som på en gång
är förtrogen och patetisk såsom hos nötta
föremål av grånat trä. ”Förmågan att ge ett
innehåll av den mest fantastiska art med de mest
utstuderat verklighetstrogna detaljer är det
som skänker tjusning åt så mycket av det
bästa han skrivit”, framhåller Freden
träffande.
Den lilla skriften ger en god orientering i
Lagerkvists författarskap. De som tar del av
den och sedan önskar gå till en mera fördjupad
studie av Lagerkvists idévärld kan man
rekommendera Erik Blombergs utförliga essay i
”Stadens fångar”. A. L.
Gycklare och apostlar
Hans Ruin: Gycklare och apostlar. Natur
och Kultur. 7: —.
Med essaysamlingen ”Själens
försvarspro-blem” (1929) visade sig den dittills endast i
fackkretsar kände unge finlandssvenske
psykologen Hans Ruin vara en av dé mest
förfinade humanister svenskt språkområde äger;
han har senare stärkt sin ställning genom sin
ypperliga vältalighet. Det har varit bekant, att
Ruin i tre års tid flackat igenom Europa
under studier i den religiösa mystikens
psykologi och närgränsande områden. Vid olika
tillfällen ha av hans hand publicerats högst
intressanta resebrev, vittnande om en mindre
vanlig grundlighet i genomlevandet av den
europeiska humanismens ödestimma. I en stor
och vacker volym föreligga nu dessa resebrev
i bokform, överarbetade, fördjupade och
sammanförda.
Det skall genast sägas ifrån, att boken blivit
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
