Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Eskil Sundström. Sådan blev hon, anmäld av Rütger Essén - Rikard Lindström, Middagshöjd, anmäld av S. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
äro de positiva resultaten? Vad nytt har
denna djuptgående förändring, detta en äldre
kvinnogenerations tillkämpade drömda mål,
bringat världen? Var äro de så mycket
för-handsprisade, speciellt kvinnliga insatserna i
politik, i ökad social rättfärdighet, i
samhälls-försoning? ”Kontoret, fabriken och
ämbetsverket heta kvinnans nya gudar.” Men vad
har folket, vad har samhället, vad ha
kvinnorna själva egentligen vunnit? Och vad ha
de icke också förlorat?
Denna kritik må vara på alla punkter
träffande eller icke — i ett och annat är den
möjligen orättvis — men det är knappast
hedrande för den moderna kvinnovärldens
företrädare i den offentliga opinionsbildningen,
att de ej kunna möta en kritik som denna,
en ärligt menad och skickligt genomförd
kritik, annat än med antingen
bojkottyst-npd eller invektiv eller klagolåt. Det
förefaller som om den äldre feminismens
formalistiska rättighetsdogmer, i likhet med den
politiska demokratien, blivit tabu och upphöjts
till de fastslagna sanningar, vilka ej få
diskuteras vid vite av alla rättänkandes
indignation. Denna reaktionsform kunde ha sitt
berättigande om det här verkligen vore fråga om
en billig pamflett, men icke när det gäller ett
ärligt bidrag till ett samtida livsproblem.
Vid sidan härav bör observeras, att
Sundströms kända sakkunskap på modernt engelskt
liv satt honom i stånd att ge en högst levande
bild av den för de flesta svenskar föga kända
inre sidan av Englands kvinnoutveckling
under och efter kriget — vid sidan av en
jämförande, högst sympatisk skiss av den franska
kvinnan, vars metoder som bekant varit något
annorlunda, men vars samhälleliga inflytande
säkerligen icke är mindre.
En kritik — som dock icke synes ha
framförts i fråga om Sundströms bok — vore
kanske mera berättigad än den som hittills gett
stämma. Den skulle kunna formuleras så här:
den moderna kvinnan har icke i allo valt den
väg hon nu vandrar. Det har nämligen i de
flesta fall ej funnits någon annan väg. Om
resultatet delvis är olyckligt både för henne
själv och samhället, kan hennes skuldkonto
därför dock ej belastas med hela denna summa
av misstag och besvikelse. Kvinnofrågan har
aldrig varit en fråga enbart för kvinnorna.
Härmed vill jag ej påstå att Sundström
verkligen intagit denna ensidiga och något
orättvisa ståndpunkt. Men någon gång har
läsaren fått det intrycket.
Ett är emellertid visst: en verkligen högst
läsvärd bok. Och högst tänkvärd. Dessutom
oftast rolig. Rütger Essén
En kåsör
Rikard Lindström: Middagshöjd.
Norstedts. 4: 50.
En riktig, god kåsör är en sällsynthet.
Sällsynt i livet, ännu sällsyntare i litteraturen. Det
är inte en sådan herre, som vinnlägger sig om
att säga, vad andra tänker. Det är en herre
som tänker själv och vågar säga vad han
tänker. Som inte sneglar åt publiken, utan ser
den rätt i synen. Som har respekt för livet, sitt
eget och andras. En sådan kåsör är Rikard
Lindström.
Han är kvick och orädd. Ingenting hatar
och förföljer han så som dumhet. Till allt,
som är ärligt i livet, säger han ja. Han är inte
rädd för sina känslor, inte ens de vekaste,
inte rädd för att blotta dem. ”Är jag
sentimental? Det har jag råd till.” Sitt temperament
låter han spela. Vettig vill han vara, men är
det något han fruktar så är det att bli nån
slags klok gubbe, att bli didaktisk. ”Visdomen,
o min Gud, vad den är steril! Hur befruktande
icke dårskaperna!”
Han är stolt över sin egenskap av borgare,
eller som han själv säger: bättre herre. Han
trivs i Stockholm. Men inte bara där. Han är
rörlig till själ och kropp och hans jaktmarker
är vida — skärgården, Lofoten, Medelhavet.
Han är friluftsmänniska, men utan fjäsk.
”Stig inte upp för tidigt om morgnarna, det
blir man bara viktig och högfärdig av.” Han
rör sig lika ledigt i salonger och primitiva
miljöer. Alltid sig själv, alltid sig lik. Han är
en person. Lyckligt befriad från den hos
kåsörer inte ovanliga ambitionen att vilja vara en
mönsterperson.
Hans nya bok innehåller många nummer.
Kåserier om människor och händelser och om
människans liv helt enkelt. Sådana utmärkt
tänkta och sagda saker som till exempel
”Babels torn”. Goda och skickligt berättade
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
