Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Rikard Lindström, Middagshöjd, anmäld av S. B. - Gösta Bergman, Skolpojksslang, anmäld av Nils Bohman - Gustaf Lundgren, Handstilens psykologi, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
anekdoter. Friska, skarpt sedda skisser från
skärgården, Lofoten, Spanien, livet på kusten
och havet. Särskilt de från skärgården
genom-andade av en stark och bärig lyrisk känsla.
Hans stil är personlig, nyckfull men inte
nonchalant, smidig och knapp, mjuk och frän.
Han har ovanligt lätt för att finna fruktbara
associationer och en förmåga att forma
sentenser som ideligen frestar till citat.
Bara ett enda, ett typiskt:
”Stormen, snön, ångesten, poesin — allt är
ju i släkt, ty intet finns utan dess motsats. Ens
dygder skola växa upp ur ens passioner. ’
”Middagshöjd” är en bok fylld av allvar
och glädje, skriven av en i mycket hög grad
levande människ». S. B.
Slang
Gösta Bergman: Skolpojksslang.
Bonniers. 3: 75.
Karlfeldt hade ett utpräglat sinne för den
drastiska glosans effekt och använde med
suverän djärvhet även talspråkets
äventyrligaste vändningar för att vinna den
färgverkan, han eftersträvade. Han skydde inte
ens att använda slangspråk, om han ansåg
det lämpligt. Ibland utgöra slangorden de
grellaste färgklickarna i de färgrika poetiska
ryor han åstadkom, men de bryta inte stilen,
de förhöja bara stilens brokiga mustighet.
De yngre svenska författarna äro naturligtvis
ännu mera frigjorda i detta hänseende, men
mest har slangspråket dock använts av de
litterära amerikanerna, eftersom amerikaner
mer än andra uppskatta lingvistisk
sprallighet och ohämmad obildningsglädje. Meneken,
vars eget språk är groteskt och levande
oberäkneligt, har givit slangspråket ett varmt
erkännande, för att det bidragit till att göra
det traditionella språket rikare.
Det är naturligt, att slangspråket på detta
sätt får betydelse för diktningen, ty när
slangorden äro som bäst, äro de slående,
kompakta och rika på associationer. Framför
allt gäller detta de bildliga uttrycken, som
utgöra den största procenten. De äro verkligt
levande metaforer, som ersätta banala
beteckningar med suggestiva och
känslobetonade uttryck.
Den synpunkten bland andra understrykes
och utvecklas i ett nyutkommet arbete om
skolpojksslang av lektor Gösta Bergman.
Författaren har redan tidigare varit inne på
detta språkområde (Rotvälska, 1931), och
hans nya bok är ett både välskrivet, lärorikt
och underhållande komplement till vad han
förut gjort här. Större delen av boken
omfattar ett lexikon över de vanligaste
slangorden i skolpojksspråket, upprättat med
ledning av de upplysningar, författaren erhållit
genom en rundfråga till eleverna i olika
svenska läroverk.
Vad man i denna ordbok framför allt
fäster sig vid är den mängd olika
beteckningar, som vissa företeelser och föremål
erhållit, medan andra blivit njuggare
tillgodosedda av den ungdomliga
uppfinningsförmågan. Ett föremål av den förra kategorien
är damasker, som bland annat kallas
”luffar-kaminer, luffarkalsonger, etc.” vilka
beteckningar otvivelaktigt äro uttryck för ett
moraliskt patos: indignation över orättfärdigt
snobberi. Slangspråket är, som härav
framgår, tydligen ett populärt instrument för
kritik, och det visar sig också vid närmare
bläddrande i boken, att de sinnrikaste
ordbildningarna otvivelaktigt ha förlöjligande syfte.
Just i denna egenskap har slangspråket också
mest utnyttjats av författarna; det användes
framför allt av dem, som företräda
samhällskritiken och indignationen.
Lektor Bergmans bok representerar alltså,
som här flyktigt antytts, en tacksam
utgångspunkt för språkligt tänkande, men den är till
glädje inte bara för dem, som sysselsätta sig
med sådant å yrkets vägnar; även de, som för
en stund vilja åse ogenerad ordvoltige och
drastiska frassaltomortaler på språkets cirkus,
få här god valuta för entrébiljetten. Det är en
frisk och rolig bok, samtidigt som den är
strängt saklig. Nils Bohman
Kring bamdstilens
problem
Gustaf Lundgren: Handstilens
psykologi. Natur och Kultur. 6: 75.
I dessa hetsigt dualistiska tider, då vi alla
i sant broder- och systerskap slitas mellan
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
